Om våra fäder Allan och Ingemar AhrelFörordAllan och Ingemar Ahrel var bröder och medlemmar i flygklubbens motorflygsektion. Flygläraren Henric Månsson mindes att han haft dem med i sin elevkull hos AB Aero-Frabh på Gustavsvik 1946. Bröderna hade sedan kopplingar till följande flygplan enligt SFF:s civilregister:
Här berättar Allans son Anders och Ingemars son Bo om sina fäder. De har intervjuats av Rolf Broberg vid olika tillfällen. Alla stycken som inte markerats med namn är Anders berättelse. Elisabeth, lillasyster till Bo, lämnar också en kommentar.
Rolf Broberg i juli 2011 Allan och IngemarJag har försökt att hitta kort på Allan och Ingemar i rätt ålder. Allan är en del av ett familjekort där jag kan se på barnen att det stämmer väldigt bra i tiden. Ingemar är kanske lite yngre än när de började flyga, men det skiljer inte mycket. |
||||||||||||||||
Allan och 
Ingemar Ahrel. |
||||||||||||||||
Rockhammars brukFarfar köpte två tredjedelar av Rockhammars bruk från Göteborgsbanken, som jag vill minnas att Götabanken hette då. Den sista tredjedelen köpte Oscar Melin, vars söner numera driver ett bostadsbolag i Örebro. Rockhammar var konkursmässigt vid köpet, men farfar fick fart på bruket och började tjäna mycket pengar. Ingemar gick då fortfarande på teknis i Stockholm och läste till kemiingenjör. Bo: Ingemar kom tillbaka från Stockholm 1936. Allan blev vd på Rockhammars bruk och var det till 1956. Ingemar blev chefsingenjör men var egentligen den som skötte bruket. Han var också uppfinningsrik och var med och tog fram teknik för att tillverka en ny sorts pappersmassa. Bo: Ingemar tog fram teknik för att tillverka nya sorters mekanisk pappersmassa, “CTMP" med andvändning i kartong, blöjor och tryckpapper. Nya pappersmassor baserade på asp utvecklades också. Han medverkade i utvecklingen av ny energisnål torkteknik för massa och flera andra saker. Rockhammar var både såg, massabruk och tillverkare av board, mjuka ca 1,5 cm tjocka träfiberplattor för isolering och innertak. Plattorna gjordes även i en asfaltimpregnerad variant för utomhusbruk under namnet asfarock. Verksamheterna var ganska integrerade, och energi från barkbränning m.m. försörjde delvis board-tillverkningen. Ingemar var uppfinningsrik. Så småningom köpte Rottneros bolaget, och nu ägs det av Korsnäs och tillverkar bara massa. Två flygplanTack vare farfars tillgångar och ett blomstrande bruk kunde Allan och Ingemar leva lyxliv. De köpte en Cub, och så småningom även en fyrsitsig Beech Staggerwing som väl egentligen var designad som ett flott affärsplan. Men Allan och Ingemar flög mest som hobby. Jag tror inte Beechen användes som affärsplan för Rockhammar. 
Den Beech Staggerwing som Ahrel ägde i 8 år. En gång var jag med när vi flög Cub till Getterön, och jag vet att Allan varit där flera gånger. Senare blåste Cuben omkull när den var på service på Norrköpings flygplats och stod parkerad ute. Ena vingen bröts. Jag vet inte om olyckan var allvarlig eller om den kunde repareras snabbt igen. Jag hade för mig att det hände under vår ägartid, men det kan möjligen ha hänt senare. Bo: Jag var så liten när Allan och Ingemar flög, men jag minns ändå att jag var med på en tur i den fyrsitsiga maskinen. Allan var aktiv i flygklubben i Örebro. Han flög även autogiro. Ingemar prövade också att flyga autogiro, men var inte riktig vän med växeln som man kopplade om mellan rotor och propeller. Om det sägs att Beechen sällan sågs flyga utan mest stod i hangaren i Örebro, så kan det nog stämma. Ingemars flygintresse var inte så starkt egentligen. Att han fick personifiera Rockhammar i Beechens ägaruppgifter beror på att det var han som skötte bruket i praktiken. Allan flög mycket mer, men han hade en del problem med alkohol och kunde ju inte flyga då. Vid mitten av 1950-talet – 1954, 55, 56 eller så – åkte Allan till Sydamerika å brukets vägnar och bodde i Montevideo. Då slutade han flyga Beechen. Allan dog 1994. Bo: Ingemar flög en del, men inte särskilt mycket. Han hade tre barn och ett bruk att sköta. Så småningom lät han certet förfalla. Han levde till 2002. Brodern Allan var en mer ivrig flygare, och hade även behörighet att flyga autogiro. Dessutom fanns en tredje delägare till planet. Bos syster Elisabeth: Det var nog tre delägare till det större planet. Förutom Ingemar och hans äldre bror Allan var det visst också en vd för Vedevågs bruk. Jag har en aning om att han omkom i en flygolycka. |
||||||||||||||||
|
Rolf Broberg: Det ligger mycket nära tillhands att förknippa uppgiften om en tredje delägare med Bergslagens flygs Saab Safir snarare än med Beechen, se avsnittet "Bergslagens flyg" nedan. Men det fanns säkert fler kopplingar mellan bolagen i trakten, och vi bör inte ha för bråttom med att avfärda en möjlig ledtråd till ännu ett sådant samband. |
||||||||||||||||
|
Bo: Tidningen Allt om Hobby hade en artikel i nr 4/90 om Beechen SE-BRY där Ahrels ägartid omnämns. Den var skriven av Lars E Lundin. |
||||||||||||||||
|
Lars E Lundin:
År 1951 inköptes flygplanet av ing I Ahrel i Örebro, och inregistrerades i maj samma år. Under det första året företogs en flygning till Sudan. Efter hemkomsten gjordes en komplett grundöversyn av planet hos Nordisk Aerotjänst i Norrköping varvid det målades om från mörkblått till gult. SE-BRY hade då en total flygtid på nära 500 timmar.
Rolf Broberg: År 1955 tillkom en ing Jürgen Schultze i Örebro Bil- och Flygklubbs motorflygsektion, men han lämnade klubben igen någon gång mellan 1958 och 1960. F 10 kamratförening har beskrivit en Jürgen (ibland Jörgen) Schultze som 1945 flydde från Tyskland i en Messerschmitt 110 med fru och svärmor och landade på Bulltofta. Han kom senare att starta Ingenjörsfirman Schultze i Malmö. Kan detta vara den person som Bo och Elisabeth anger som den tredje delägaren i SE-BRY, och som enligt Lars E Lundin gjorde enstaka flygningar med Beechen? Se där ytterligare en lös tråd i den evighetsväv som vi försöker väva. |
||||||||||||||||
|
Eget flygfältVi bodde på Frötuna gård strax utanför Fellingsbro, och där hade vi en åker som vi kallade "flygfältet". Åkern var på 65 ha och hälften var sådd med gräs för att fungera som privat flygfält. Den mätte 400 m på längden och sedan kom landsvägen, så man behövde inte ha mycket höjd när man kom dit. 
Den violetta remsan öster om Frötuna visar platsen för Ahrels dåvarande landningsremsa. Cuben landade ofta där, ibland även Beechen. Det fanns också en liten väg som gick tvärs fältriktningen som kunde användas, åtminstone av Cuben, när vinden var sådan. Planet stod oftast parkerat i ändan av landningsremsan mot gården till. Där står idag en lada. Tidig vattenkraftFrötuna producerade el med vattenkraft mycket tidigt, förmodligen före Karlslund. Det var fyra vattenhjul till en gammal kvarn vid Arbogaån alldeles i närheten som användes för att driva elgeneratorer. Senare byggdes ett bättre kraftverk på åns norra sida vid Oppboga. Det blev Frötuna Kraft AB som både producerade el och byggde ledningsnät som försörjde Fellingsbro socken. Bolaget såldes på 1960-talet till Lindesbergs Energi. Bergslagens flyg |
||||||||||||||||
|
Rolf Broberg: Bakom Bergslagens flyg stod intressenterna Wedevågs bruk, Rockhammars bruk, Garphytte bruk och Linde Kvarnmaskiner. De köpte en Saab Safir i september 1947, byggde en egen hangar på Gustavsvik och anställde piloten Tage Ståhlenberg för sina affärsresor. Chefen för Wedevågs Färg- och Fernissfabrik, Jarl Skafte, var flygintresserad och nästan klar med sin flygutbildning när han omkom i Safir-olyckan utanför Skillingaryd i maj 1948 tillsammans med disponenten för Wedevågs Bruk, Gösta Norlander och piloten Tage Ståhlenberg. |
||||||||||||||||
|
Bergslagens flygs Safir SE-BFT framför deras egen hangar på Gustavsvik 
Detalj från föregående bild. Hjälp Rolf identifiera männen till vänster! Jag vet inte så mycket om Safir-planet och Rockhammars engagemang i det. Då var jag för liten. När jag tittar på denna Safir-bild för att se om Allan eller Ingemar finns med, så konstaterar jag att mannen längst till vänster inte kan vara en Ahrel, för ingen av dem bar glasögon. Den enda som kan komma ifråga är nr 2 från vänster. Det skulle kunna vara Allan, men Allan hade inte mustasch och inte den hållningen. Kanske är det ingen mustasch på bilden utan bara en skugga under näsan. Näste man är för gammal.
|
||||||||||||||||
|
||||||||||||||||