I Svensk Flyghistorisk Tidskrift nr 2/2005 berättade Rolf Broberg allt han lyckats få fram om AB Aero-Frabh. Det var oklart hur eller om bolagets Hornet Moth SE-AGE användes i verksamheten.
Den 20 april 2005 damp dock följande brev från Ragnar Ignell ner i Rolfs brevlåda:

När jag hyrde Hornet Moth på Gustavsvik

Eftersom jag har mina rötter i Närke – född i Kumla, uppvuxen i Viby och under del av min läroverkstid inneboende i Örebro – brukar jag med intresse läsa tidningsartiklar m.m. som behandlar vad som ”sig där tilldrager och tilldragit haver”. Det senaste jag då läst är din artikel i Svensk Flyghistorisk Tidskrift om Aktiebolaget Aero-Frabh.

En stor del av innehållet i artikeln var för mig helt nytt och intressant och egentligen hade jag inget att tillägga eller ändra förrän jag kom till dina egna tankar där du ifrågasätter om företagets Hornet Moth överhuvudtaget användes i Örebro. Kanske kan följande bringa någon klarhet i frågan.

Efter att ha gått ut läroverket ”Karro” våren 1946 gjorde jag GFU på Ljungbyhed (Sk 25, Sk 14 och på sluttampen ett par dk-pass på nylevererade Sk 16) fram till våren 1947. Som väl nästan alla andra tog jag efter GFU ut civilt A-certifikat. Frampå sommaren samma år skulle jag så för första gången utnyttja mitt cert för att visa min äldre bror våra hemtrakter från ovan.

Efter kontakt med det företag som bedrev flygverksamhet på Gustavsviksfältet (namnet har jag glömt men det måste väl ha varit Aero-Frabh) visade sig de planerna vara enkla att realisera. Det var bara att infinna sig där, i företagets barack betala hyran för en timme (vilket väl min bror gjorde), få någon hjälp med att få igång motorn på det flygplan, en Hornet Moth, som fanns tillgängligt (kan väl knappast ha varit något annat än SE-AGE även om jag nu inte kommer ihåg registreringen) och sedan ge sig iväg. Lite bakvänt minns jag det till en början kändes att ha styrspaken sittande mellan stolarna som var placerade sida vid sida, men den känslan gick snart över.

Den här flygningen blev f.ö. både min första och sista som förare i ett civilregistrerat flygplan eftersom jag tyckte jag fick nog av flygning i flygvapnet och tröttnade på att hålla på och förnya A-certet år efter år. Jag ångrade detta när min flygtjänst i flygvapnet så småningom upphörde, men det är en annan historia.

Mvh
Ragnar Ignell