Segelflygklubbarna före och efter tilldelning av materiel från Flygvapnet

Använda förkortningar:
• FV = flygvapnet
• FK = flygklubb
• DK = dubbelkommando (läraren är med eleven i planet och de har var sin styrspak mm).

Klubbarnas situation 1952 före tilldelningen

I slutet av 1952 fanns i landet 39 stycken flygklubbar med registrerade segelflygplan. Då grundutbildningen fortfarande i första hand bedrevs med glidflygplan fanns det troligen några klubbar som bara hade glidflygplan, men dessa finns ej med i nedanstående sammanställning. Flera av de ledande klubbarna började överge grundutbildning med glidflygplan. Fortfarande användes vinsch som startmetod, men många tillämpade flygbogsering, från slutet av 40-talet ofta med Flygvapnets avlagda Sk15. De klubbar som var mest aktiva och som hade flest segelflygplan var Stockholm, Västerås, Malmö, Eskilstuna, Värmland, Örebro, Norrköping och Varberg-Borås. Några av de ledande klubbarna under pionjäråren, t ex Göteborg, Halmstad och Jönköping hade nu en mindre framskjuten ställning.

Flertalet av klubbarna som blev utan tilldelning när KSAK fördelade FV:s materiel hade troligen mycket liten verksamhet, ofta bara ett flygplan, förutom glidflygplan. Några klubbar hade dålig ekonomi, andra blev utan flygfält när Flygvapnet ockuperade civila flygfält. Vimmerby FK förlorade exempelvis Hultsfred. Göteborg blev utträngda från både Torslanda och Säve.

Nedan finns en sammanställning över antalet registrerade segelflygplan hos klubbarna 1952. ”Övningsflygplan” var Grunau Baby, LH-22 Babyfalk och en Hütter H 17. ”DK-flygplan” var Kranich och Slingsby T21. ”Högvärdiga” var Weihe, Olympia och en Moswey. Beståndet av bogserflygplan är något oklart som framgår av frågetecknen.

Flygvapnets segelflygmateriel som överlämnats till KSAK och flygklubbarna från 1953

Under 1952 beslutades att Flygvapnet skulle upphöra med segelflygverksamhet på flottiljerna. Materielen skulle överlämnas till KSAK till fördelning mellan landets flygklubbar samt flygskolan på Ålleberg. I december 1952 presenterade KSAK en plan för hur materielen skulle fördelas. Planen upptog, förutom Ålleberg, 31 av då befintliga 39 flygklubbar som hade registrerade segelflygplan. Fördelningen synes ha varit ”behovsprövad”, då man tagit hänsyn till klubbarnas bestånd av högvärdiga flygplan (Weihe och Olympia) och av 2-sitsiga flygplan (Kranich och Slingsby T21).

Under 1953 fördelades 25 st glidflygplan (G101 SG-38), 37st segelflygplan (SE 102 Grunau Baby, Se 103 Kranich och Se 104 Weihe) samt 20 st bogserflygplan (Sk11 och Sk12). Från 1954 fördelades ytterligare c:a 25 st segelflygplan och 10 st bogserflygplan som kasserats från Flygvapnet.

Klubbar som ej upptogs i KSAK:s ursprungliga plan visas nedan med asterisk och i kursiv stil. Klubbar som tillkommit efter 1952 föregås av tillkomståret. Nedan redovisas hur segel- och bogserflygplan fördelades mellan flygklubbarna från 1953. Registreringarna visas utan prefix SE-

Anm:
Orsa-Rättviks Flygklubb bytte namn till Ovansiljans Flygklubb 1958.
KTH hade inga registrerade segelflygplan 1952.

Lars-Erik Ingerlo 2021-02-07 med smärre tillägg och korr 2021-02-28