Avveckling av Flygvapnets segelflygverksamhet 1953

Med början 1941 tillfördes Flygvapnets flottiljer byggsatser till glidflygplanet SG-38 (FV beteckning G 101). Markpersonal skulle ges möjlighet att praktiskt lära sig segelflygningens grunder genom att bygga sitt eget glidflygplan. De färdiga flygplanen användes sedan för skolning till A- och B-diplom. Från 1942 och 1943 fick varje flottilj 1-2 exemplar av segelflygplanen Grunau Baby (FV Se 102), den tvåsitsiga Kranich (FV Se 103) och den högvärdiga Weihe (FV Se 104). Verksamheten var intensiv under 1940-talet och de första svenska mästarna i segelflyg kom från Flygvapnet – 1945 Sven Alm F6, 1946 Gösta Brink F11, 1947 Per Axel Persson F5. Andra framgångsrika segelflygare fanns spridda till flera flottiljer och bidrog till att hålla intresset uppe.

Från slutet av 40-talet var Flygvapnet fullt upptaget med övergången till ”reaflygplan” och intresset för segelflyg falnade. I de böcker som finns om respektive flottiljs historia är segelflygverksamheten ofta sparsamt nämnd – om alls. Det finns lysande undantag som i böckerna om F4 (1986), F5 (1986), F6 (1989), F10 (1985) och F21 (2003). Flygtidningen ”Kontakt” – salig i åminnelse – hade heltäckande artiklar om segelflygplanen Grunau Baby (nr 74), Kranich (nr 80), liksom om bogserflygplanen Sk 11 Tiger Moth (nr 84) och Sk 12 Stieglitz (nr 54). Andra pusselbitar kan hittas i monografier om flygklubbar och i artiklar i SFF:s olika publikationer, Looping, Flygrevyn, m fl. Det är ändå svårt att dokumentera exakt när respektive flottilj avslutade sin segelflygning.

Kontakt nr 28 hade en sammanställning av befintliga segelflygplan inom Flygvapnet 1950 med fördelning på flottilj. Där framgår att F1 och F2 inte hade några segelflygplan kvar detta år. Alla övriga flottiljer hade 3-5 segelflygplan, utom F5 som hade 7 st.

Från 1952 avvecklades segelflyget på flertalet flottiljer och den mesta flygmaterielen överlämnades till KSAK att fördelas till landets aktiva flygklubbar. Nedanstående notis kan ses som slutpunkt för segelflygningen inom Flygvapnet, även om några flottiljer höll ut några år till. Vid 1955 års SM i segelflyg deltog lag från F4, F5 och F6. Vid F4 och F6 sattes punkt 1957, medan F5 hade verksamhet ända in på 1960-talet då flygplanen överläts på Ljungbyheds Flygklubb. Vid flera flottiljer fortsatte samarbetet med lokala flygklubbar som ofta fick överta segelflygmateriel från sin ”hemflottilj”.

Ur ”Looping” nr 1 / 1953

”En förnämlig julklapp har segelflygarna fått från KSAK som i december 1952 distribuerade den från Flygvapnet överlämnade segelflygmaterielen till klubbarna.

Klubbarna i Eskilstuna, Linköping, Nyköping, Östersund, Borlänge och Örebro fick var sin Weihe. De båda sistnämnda fick havererade exemplar som måste repareras innan de kan tagas i bruk. Dessutom gick en Weihe till Ålleberg.

18 tvåsitsiga Kranich tilldelades klubbarna i Visby, Gävle, Trollhättan, Jönköping, Karlskoga, Kristianstad, Lidköping, Stockholm, Uppsala, Karlstad, Västerås, Östersund, Södertälje, Skövde, och Varberg. Ållebergsskolan fick ett exemplar och två Kranich läggs i reserv.

Klubbarna i Malmö, Arboga, Kallinge, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Ludvika, Hulån, Varberg, Landskrona och Skövde samt Ållebergsskolan fick varsin Grunau Baby, medan två läggs i reserv.

Bogserflygplanen gick till Göteborg, Malmö, Arboga, Kallinge, Borlänge, Visby, Gävle, Trollhättan, Jönköping, Karlskoga, Kristianstad, Norrköping, Nyköping, Stockholm, Uppsala, Västerås, Örebro, Östersund och Helsingborg samt till Ålleberg. Två kasserade flygplan läggs upp i reserv.

Dessutom utdelades 25 SG-38, medan ytterligare tre exemplar läggs upp i reserv.”

Anm: Citatet är ordagrant, styckeindelning och fetstil har tillagts för att underlätta läsning.

Utifrån listan i ”Looping” och data från Kontakt nr 28, 54, 74, 80 och 84, följer nedan en sammanställning av de flygplan som under 1953 överlämnades till flygklubbarna. Kontakt nr 71 har en artikel om SG-38, varav framgår fördelning på flottilj och datum för godkännande, men inget om fördelning till KSAK. Då bara spridda data finns om G 101, utelämnas dessa från denna sammanställning.

Fördelning av Se 104 Weihe 1953

Fördelning synes ha skett helt enligt listan i ”Looping”

Fördelning av Se 103 Kranich 1953

Enligt listan i ”Looping” skulle Varberg och Karlstad ha fått en Kranich var. I stället har Landskrona, NV Skåne och Örebro fått en var.
Anm: Varberg och Karlstad hade redan varsin tvåsitsig Slingsby T21.

Fördelning av Se 102 Grunau Baby 1953

Utanför listan i ”Looping” har också Östra Sörmland fått en Baby.

Fördelning av bogserflygplanen 1953

Fördelningen synes ha skett enligt listan i ”Looping” förutom att flygplanet som avsågs för Kallinge, i stället gick till Eskilstuna, varifrån det fyra år senare gick till Kallinge.

Sammanfattning

Från flottiljerna till KSAK överfördes följande flygplan 1952-53:

Av ovanstående sammanställning framgår att F3, F8, F9, F12, F13, F16 och F17 med säkerhet avvecklade sin flotta av segel- och bogserflygplan senast 1953. Häri kan troligen även inräknas F15 och F18. F15 lämnade under 1953 från sig sin Baby, sin Kranich och sina två bogserflygplan. Då återstod bara F15:s Weihe (8317), som antagligen lämnades till KSAK samtidigt som de övriga flygplanen.

F18, vars bogserflygplan (Sk 11 nr 550 och Sk 12 nr 5774) kasserats av FV 1951 och 1952 och vars återstående segelflygplan fördelades till flygklubbar under 1954.

Enstaka flygplan kan ha varit kvar på flottiljerna efter 1953, men troligen har de överförts till KSAK för att något eller några år senare registreras på en flygklubb.

Lars-Erik Ingerlo 2020-07-15, med enstaka tillägg och korr 2021-02-21

I ett följande avsnitt sker en genomgång av det som återstod av Flygvapnets segelflygmateriel efter den stora fördelningen 1952/53.