Den 9 oktober 2008 skrev Rolf Johnsson följande artikel i Upplands Nyheter. Ännu i mars 2011 fanns den i tidningens nätupplaga med rubriken "Snart 70 år sedan Gustavsvik invigdes". Han har nu gett oss tillstånd att återge texten även här. Året är alltså 2008.

Gustavsviks historia i korta drag

Den 14 maj nästa år är det jämna 70 år sedan Örebros flygplats Gustavsvik invigdes. En jättepublik var på plats och den lokala tidningens rubrik var ”Bravo Örebro”.

Vi skrev förra veckan om att det är jämna 30 år sedan flygfältet i Täby väster om Örebro invigdes. Det tog då över stafettpinnen från fältet Gustavsvik. Och i maj är det alltså jämna 70 år sedan Gustavsvik invigdes inför storpublik, med mängder av flygplan på plats och tusentals personer som inte fick plats innanför avspärrningarna. Fältet fungerade alltså som flygplats i 40 år. Segelflyget höll ut ytterligare några år, till 1982, då det flyttade västerut.

Tillblivelsen

Fältet byggdes som ett så kallat AK-arbete, alltså jobb i Arbetslöshetskommissionens regi. 1934 började bygget, 1936 var det tillplattade fältet klart att besås med gräs. Smygpremiär var det redan hösten 1937 då folk från länets Automobil- och Flygklubb flög från Gustavsvik till Bromma med Ahrenbergs berömda Fokkermaskin. 1938 var det premiär för segelflygdag med visning av ett plan (Anfänger) från Vretstorp. Dessvärre störtade planet under träning samma dag som uppvisningen skulle hållas, och piloten omkom.

Till den riktiga invigningen kom det bland andra nio Junkers B3 bombplan, fyra Gloster Gladiator J8 jaktplan, två Junkers trafikmaskiner och ett 20-tal sportplan samt glid- och segelflygplan. Tyskarna var dominerande flygplanstillverkare vid den här tiden.

Kriget

När tyskarna sedan invaderade Norge 9 april 1940 så började det brännas för det nedbantade svenska försvaret. Reservflygskolan på Ljungbyhed flyttades från sin bas F5 till Örebro, och det var just den nionde april. Samma dag som tyskarna bombade Forneby, och landsatte trupper i Norge via flyg, så landade 50-talet skolflygplan på Örebros flygfält. Sk 11 Moth och Sk 12 Stieglitz var ett par av de mest använda.

Flygeleverna var ju inte färdigutbildade så det blev till att förläggas i hotell, skolor och föreningslokaler under utbildningens slutfas. Det blev examen, och den togs på Sagabiografen (nuvarande Filmstaden) 22 april och de nya flygaressen kunde kasta sig in i försvaret av Sverige – som dessbättre blev fredligt. Vid ett tillfälle gick faktiskt beredskapslarm och planen flyttades ut till fält i Karlslund och Gräveby. Under tiden höll luftvärnet ställningarna vid Gustavsvik. Den 13 juli lämnade flygskolan Örebro och flyttade till Eslöv.

Efterkrigstiden

Gustavsvik kom sedan att användas till varierande saker. Det blev under flera år säte för Sveriges mest aktiva segelflygklubb och både SM och VM arrangerades. Vi som växte upp i kanten av fältet vande oss vid det dagliga stillsamma brummandet när segelplanen drogs upp av något av klubbens små dubbeldäckade dragplan. Det fanns även möjligheter under de första åren att göra uppstigningar med DC-3:a från Gustavsvik. Undertecknad har själv ett minne av hur jag vid föräldrarnas sida placerades i kabinen på en DC-3:a, och vi brummade upp och ut över Örebro. En spännande upplevelse när man var runt fem-sex år. Som tack fick vi ett trekantigt SAS-märke, vilket jag för övrigt har kvar än idag. Visst har Örebrofältet en intressant historia bakom sig.

Rolf Johnsson i oktober 2008