Gustavsviks flygfält - Modellracerklubben Caster

På 1950-talet var jag med i en klubb som sysslade med modellracerbilar. Det var egentligen en sektion inom Örebro Bil- och Flygklubb. De små bilarna kördes på en cirkelrund bana vid Gustavsvik och hölls kvar på banan med en lina som gick till en stolpe i cirkelns centrum. En upp-och-nervänd cykel användes för att varmköra bilarna innan vi satte ner dem på banan. Ett lopp var en fjärdedels engelsk mil, vilket blev 9 varv på banan. Vi hade tabeller där man direkt kunde utläsa hastigheten. I varje bil fanns en avstängningsventil med en pianotråd som stack upp en bit ovanför karossen. När det gått 9 varv, satte vi ner en sopkvast som nuddade pianotråden och på så sätt stängdes bränsletillförseln av så att bilen stannade.

Här står jag på banan för att starta min bil, assisterad av Beng-Åke Sundqvist.
Det var min första tävling. Bilden är från 1956. Foto: Evan Möllerberg.

Mitt medlemskort för 1957. Foto: Jan-Peter Möllerberg.

Eldsjälen i MRK Caster som klubben kallade sig, var Sven Hansen, som även hade en liten verkstad i källaren där han bodde på Berghultsvägen 20. Där tillverkade han tillbehör till våra modellbilar.

Håkan och Gunnar Bergå, från familjen som ägde livsmedelsföretaget Ekströms, var flitiga på banan på Gustavsviksfältet. De körde bilar i den stora klassen 10 cc. Andra namn jag minns var Vicke Lindblad, Beng-Åke Sundqvist, Kurre Andersson, Anders Lindberg, Peo Andersson, Hans Lundkvist, Ulf Bratting, Beng-Olov Wallin, Lennart Stellin, Jan Alriksson m.fl.

Banan med många åskådare runt. Foto: Evan Möllerberg.

Det var en spännande och rolig tid för oss grabbar med tjutet från motorerna och doften av eter och metanol. 1,5 cc- och 2,5 cc-bilarna hade dieselmotorer på den tiden och drevs av en blandning av lika delar eter, fotogen och ricinolja. De större klasserna 5 cc och 10 cc hade ofta motorer med glödstift eller tändstift med magnettändning och drevs av en blandning av 25 % ricinolja, 70 % metanol och några % nitrometen. Nitrometan var rena dynamiten för motorerna och ökade effekten betydligt.

Jag och och Ulf Bratting mekar våra bilar på Modellsportens dag
i Stockholm 29/9 1957. Foto: Evan Möllerberg.

Den 16 augusti 1954 stod det i Nerikes Allehanda om SM i modellracerbilar som just hade gått på Gustavsvik. Jag var aldrig med på något SM. Däremot vann jag min klass 1,5 cc på Modellsportens dag i Stockholm.

Min 1,5 cc-bil och mitt förstapris på Modellsportens dag
i Stockholm 1957. Foto: Evan Möllerberg.

Vi anordnade även nationella tävlingar i Örebro. På vintern fick vi faktiskt tävla i Idrottshusets stora hall. Jag minns att deltagare kom från Göteborg, Alingsås, Norrköping, Gävle, Kumla och Örebro. Även en del stockholmare var med på våra nationella tävlingar. Kändisar som Arne Zetterström och far och son Torpman brukade dyka upp.

I flera år körde vi på en masonitbarna med baksidan på masoniten uppåtvänd. Några år senare kom bröderna Jarsin från Kumla med i klubben. De var upphovet till att vi skulle bygga en betongbana. Sagt och gjort, man jobbade och formade med virke en bana av samma storlek som tidigare, sedan armerade och göt man med betong. Men det blev inte så mycket åkande på den nya banan. Jag tror att intresset svalnade och en del medlemmar flyttade från Örebro.

Den övergivna betongbanan och träkuren som de såg ut på 1960-talet.
Teckning: Rolf Broberg.

Kiosken vid sidan om banan var båset för tidtagning. Det fanns innan betongbanan byggdes.