Örebroflygets tillfälliga radiostation

Artikel i Örebro Dagblad fredag 12 juli 1946 sid 1, 12 återberättas här:

 

Örebroflygets öra lyssnar snällt till slarvig semesterfirares bön

En radiobuss är uppställd vid Gustavsviks flygfält. Den utgör Sverigeflygets minsta radiostation för civilt bruk. Där sitter radiotelegrafisten Lars Lindqvist och håller telegrafisamband med ABA:s flygplan på Oslolinjen som under en tid mellanlandar i Örebro istället för i Karlstad.

Telegrafbil i Örebro

Lars Lindqvist vid telegrafnyckeln i sin radiobuss som nu är uppställd på Gustavsvik.
Foto i Örebro Dagblad 12 jul 1946 av Åke Ahlstrand.

Igår tittade Örebro Dagblads medarbetare in hos telegrafist Lindqvist i Telegrafverkets två ton tunga radiobuss. Därinne är det så trångt bland all utrustning så att man måste ha kontoret på golvet. Bussen är utrustad med en 300 W kortvågssändare, vilket är tillräckligt för att få kontakt över hela Sverige. "SEZ de SEBAA" kan telegrafianropet pipa fram när ABA-planet anropar Örebro.

Rolf Broberg: "SEZ de SEBAA" betyder på telegrafispråk att radiostationen SEZ anropas av stationen SEBAA. Man kan anta att SEBAA är ABA:s DC-3:a SE-BAA på väg mot Örebro, och att SEZ är radiobussens anropssignal. Enligt Gustavsviks flygtrafikjournaler var det mycket riktigt DC-3:an SE-BAA med kapten Kullgren vid spakarna som flög Osloturen torsdagen den 11 juli.

 

Under kriget har bussen stått i garage någonstans i Närke för alla militära eventualiteters skull. Den behövde dock aldrig nyttjas, och nu har militären skaffat sig större och modernare radiobussar.

Lars Lindqvist kom hit från Karlstad den 10 juni och räknar med att tjänstgöra här under ungefär fem månader innan han kan återvända till Karlstad. Han har radiotjänst kl 8-14:30 alla dagar, vardag som helg. Men man kan arbeta i badbyxor och solbada lite mellan varven. Fristunderna går annars åt till att göra antenner och pyssla med den övriga tekniska utrustningen. Under flyguppvisningen i söndags den 7 juli gjorde en Vampire en otäck dykning och kom svepande tätt intill radiomasterna. Jag tror inte att föraren upptäckte dem. I alla fall såg han rätt skräckslagen ut efteråt.

Ibland får man förbindelse på ovanligt långt håll. I Karlstad fick jag en gång kontakt med ett svenskt plan som just stod startklart på Neapels flygplats. Några språksvårigheter har vi telegrafister på Telegrafverket sällan. Vi är oftast gamla sjömän som varit i land i all världens hamnar. Normalt använder vi engelskan, men vi har uppslagsböcker på alla möjliga språk för att även kunna kommunicera på andra språk.

Luftlotsningen från radiostationen i Örebro är oumbärlig för ABA:s flygsäkerhet i dåligt väder. Kontakt tas två gånger om dagen även om vädret är utmärkt. Det finns även en telefonianläggning, men det är nästan alltid telegrafi som används. Telegrafisterna hyser misstro mot telefoni som är både långsam och en källa till missuppfattningar på grund av den dåliga ljudkvaliteten. Flygtelegraferingen brukar gå i minst 125-takt.

Örebro kontaktar Oslo flera gånger om dagen för att få upplysningar om vädret. Numera är det också tillåtet för passagerare att skicka telegram mitt under flygning. Det kan komma många muntra meddelanden den vägen, bland annat bröllopstelegram. En passagerare hade vid ett tillfälle haft så bråttom till flyget att han måste telegrafera till en vän och be honom stänga ytterdörren. Det kostar dock hela 50 öre per ord och 20 öre i kristillägg för ett telegram från planet.

Telegrafverkets bilingenjör Douglas Hamilton förklarade att verket har stor brist på bilringar till distriktets 135 bilar. Han tänker därför lägga beslag på den uppställda telegrafbussens ringar, så den ambulerande radiostationen är kanske på väg att bli "permanent".

Movitz signerade originalartikeln.

 

Dokumentets historik:
1946-07-12Publicerad i Örebro Dagblad.
2013-01-26Återberättad av Rolf Broberg, publicerad här.