Följande artikel är hämtad från sid 14-15 i Beagle Aircraft Ltd:s egen tidning Beagle News, nr 1/1964.
Tidningen är publicerad på nätet av Auster Heritage Group och fanns i maj 2011 på denna länk.
Nedanstående översättning får användas på samma villkor som originalet om översättaren anges.
Rättelser mottages tacksamt.
 

Tidningshuvudet i Beagle News nr 1/1964.

Historien om Terriern

När den engelska regeringen började göra sig av med några av sina Auster Mark 6 och 7 under 1959, visade det sig finnas en möjlig marknad för denna typ av plan. Flygklubbar och privatflygare hade behov av ett billigt, robust och ekonomiskt flygplan med plats för två eller fler personer och hyfsad komfort. Även flygbogsering hade blivit mer och mer populärt bland segelflygklubbar, och trots att Tiger Moth alltid användes flitigt för detta ändamål, fanns uppenbarligen också ett visst behov av en modernare maskin med bättre prestanda och komfort.

Det visade sig att Mark 6-planen så som de var byggda för armén inte var lämpliga för flygklubbar och privatflyg. De behövde först modifieras. Beagle beslutade att köpa in alla dessa plan i takt med att de blev tillgängliga.

Fenan och sidrodret ändrades för att öka stabiliteten, och klaffutslaget begränsades av samma skäl. Prototypen byggdes i samarbete med Mr. F. Horridge vid Lasham, som hade skaffat ett plan. Denna maskin G-ARCY gjorde sin första provtur vid Lasham i augusti 1960. Då kallades planet Mark 6A och Mr. Horridge byggde om ytterligare två exemplar G-ARGB och G-ARKC. Det första Rearsby-byggda planet kallades Tugmaster och registrerades G-ARDX. Det gjorde sin första flygtur i augusti 1960 och flögs senare till Lasham för att ersätta G-ARCY som havererade i september samma år.

Fyra ytterligare Tugmaster byggdes. G-ARGI används av Mr. C. Greenway som för närvarande planerar en jorden-runt-flygning från sin bas vid Edgehill. G-ARHM utför regelbundet det omöjliga genom att bogsera Midland flygklubbs Eagle från toppen av Long Mynd. Tugmastern G-ARIH är stationerad i Poddington under ägaren Mr. H. Brittens vakande öga. Den sista som levererades var G-ARRX till Mr. F. Gaze i Ross, Herefordshire.

Tidigt 1961 beslutade man avbryta produktionen av Tugmaster för att istället göra en mer sofistikerad version som skulle heta A.61 Terrier. Medan man lagt ner ett minimum av arbete på Tugmaster för att hålla kostnaderna nere, är Terrier en total återuppbyggnad från grunden, vilket har resulterat i ett plan som är betydligt bättre i alla avseenden än originalet. När Mark 6 eller 7-plan kommer till vår fabrik, plockas de isär fullständigt och all duk tas av. Efter en noggrann inspektion av slitage och korrosion får skelettet ny skyddsbehandling innan duk sätts på. Kabinen får ett modifierat tak och ny stoppning som ger en mycket komfortabel standard. En ny instrumentbräda sätts också in.

Ett nyligen taget foto på två Terrier I och två Tugmaster som ska hämtas från Rearsby av sina svenska ägare. De två Terrier-planen ska till Örebro Bil- och Flygklubb och en Tugmaster ska till Kronobergs Flygklubb. Den andra Tugmastern ska till Mr. C. E. Åberg.

Samtidigt som planet genomgår denna metamorfos, plockas motorn delvis isär och slitaget undersöks. Efter återuppbyggnad och test i provbänk monteras den åter på planet.

Den första Terriern, G-ARLH flög första gången i april 1961. Den omregistrerades sedan till EI-AMB och levererades till Leinster flygklubb i Dublin. Fem andra plan har levererats till olika köpare när detta skrivs, och ytterligare sex är beställda. Bolagets demonstrationsexemplar G-ARRN har utsatts för ett mycket rigoröst flygtestprogram efter att några ytterligare modifikationer har lagts till för att förbättra planens hantering.

Det råder knappast någon tvekan om att Terrier ger mycket god valuta för pengarna och kommer att bli ett allt vanligare plan de kommande åren. Den senaste Terriern, Terrier II beskrivs ingående på annan plats i detta nummer.

(översatt av Rolf Broberg i maj 2011)