Mer om Tage Löf

Bilder

Tage Löf: Vid VM 1954 i England var det Per-Axel Persson och jag som tävlade för Sverige. Personerna i den svenska truppen på gruppbilden hade följande roller:

I Per-Axel Perssons lag ingick Olle Berg (som även var radiotekniker för bägge lagen), Börje Wallin, Ernst Ramström och Stellan Samuelsson som alla tre var tekniker från flygvapnet.

I mitt lag ingick Lars Fredriksson, Tage Pettersson Roswall och Esbjörn Staaf. Esbjörn var en skicklig jakt- och uppvisningsflygare. Han hade kommit trea i uttagningstävlingen för VM och var reservpilot för både Per-Axel och mig om någon av oss skulle insjukna.

Gösta Håkansson var nationsledare för den svenska truppen. Han var meteorolog vid Halmstads flygflottilj. Bengt C:son Bergman hade ingen officiell funktion vid VM, men han var KSAK:s chefsinstruktör för segelflyget.

"Han flög jämt och ständigt"

I Stockholms Segelflygklubbs tidning Cumulus nr 2:2011 finns en artikel där Tage Löf berättar för den yngre generationen segelflygare om sitt flygarliv. Den kan läsas i original på sid 5-7 i Cumulus, men texten finns även här.

Alice Babs och Disa Kreuger

Tage Löf berättar i februari 2014:

Alice Babs var 19 år när hon lärde sig segelflyga i SSFK. Hon gjorde det för att kunna spela in filmen Örnungar. Jag var biträdande segelflyglärare för henne. Både Disa Kreuger och Alice Babs var underbara och trevliga. De jobbade och slet med planen i SSFK precis som vi killar. Disa var dotter till industrimannen Torsten Kreuger. Hennes familjs ekonomiska välstånd påverkade inte hennes sätt att vara i klubben. Ivar Kreuger som tog sitt liv 1932 var hennes farbror.

Vid VM i Spanien

Tage Löf skickar oss denna berättelse i juli 2014:

Vid VM i Spanien 1952 hade tävlingsledningen framhållit att det var viktigt att alltid vid utelandningar försöka komma nära telefonförbindelse. Annars kunde det ta flera dagar innan vi blev upptäckta.

På eftermiddagen andra tävlingsdagen följde jag en telefonledning fram emot en by, där jag landade. Ingen i befolkningen kunde förstå mina språkförsök att få låna en telefonapparat. Jag pekade på ledningarna ovanför oss, samtidigt som jag försökte likna ett frågetecken och framkväda ordet "Telefono". En enig kör: "Si si, telefono!". Ingen i byn hade en telefon! Kanske missgynnade av Franco. Jag plockade fram flygkartan och ett dussin fingrar pekade på en plats, som jag flugit förbi 23 km bort. Genom att rita en cykel och en åsna kom man fram med en skraltig velociped. I drygt trettio graders värme tog jag mig till telestationen och anmälde landningsplatsen till tävlingsledningen. När mina lagkamrater kom, fick cykeln och jag skjuts till mitt plan. Där väntade och vaktade några män i den sena kvällen. De bjöd oss på vin och bröd och vi svarade med amerikanska cigaretter som gåva. Vilket var mycket uppskattat. Deras egna rullade cigarillos smakade bränd lakrits. Som extra glädjeyttring fyrade jag av en av mina nödraketer i den svarta natten. Vilket naturligtvis var korkat. Skyll på vinet och värmen. Men spanjorerna sjöng och dansade av förtjusning.

Det blev en dag och natt att minnas med värme.

Än i dag undrar jag om mina spanska vänner tolkade min teckning som: "Åsnan vill låna en cykel".

Tage flyger avancerat för TV

Tage Löf berättar i februari 2014:

I slutet av 50-talet eller början 60-talet gjorde man ett program om segelflyg för de purfärska TV-tittarna. Ledare för inspelningen var Karl-Axel "KAS" Sjöblom (gift med TV-stjärnan Gun Hägglund). Man hade besökt ett flertal länder och visade upp resultatet för KSAK för att få deras omdöme. De gillade filmen, men föreslog att den skulle utökas med avancerad flygning. TV blev rekommenderade att ta kontakt med undertecknad för ett deltagande i sammanhanget. Givetvis ställde jag upp på denna intressanta uppgift. TV-folket, ca 30 personer plus en mängd fordon, och jag träffades på Skarpnäcks flygplats där Stockholms Segelflygklubb (SSFK) bedrev verksamhet.

Vi gick igenom mitt förslag till flygningen. "Jag bogseras upp till ca 700 m och gör sedan loopingar och hjulningar. Vidare spinner jag en stund och en del annat. Som avslutning kommer jag att dyka från ca 300 m och svischar förbi er på någon meters höjd i ca 200 km/h. Därpå rycker jag upp planet och hjular precis innan farten blir för låg. Jag landar framför er". Någon undrade hur lång tid det skulle ta från dykningens början till lågsniffen. "Det har jag ingen aning om. Har det någon betydelse?". Ja, när du är på högre höjd, måste vi filma med teleoptik för att sedan byta till normal sådan. Kan du visa på något vis innan du påbörjar dykningen? "Javisst. Jag vingtippar. Och så visade jag med gester, hur detta skulle se ut". Alla blev nöjda med den möjligheten. När jag klev ur mitt favoritplan för akrobatik, Moswey III, efter uppvisningen, möttes jag av applåder i mängd. Publiken var imponerad över att ett program av detta slag kunde utföras utan motor.

Men chefsfotografen var bekymrad. "Du kom så djäkla fort, så vi hann inte byta optiken!". Kom ihåg att händelsen ägde rum för drygt femtio år sedan. Det var stora och rejäla don man jobbade med. I dag zoomar vi alla med hjälp av ett finger.

Det var bara att gå upp igen och utföra enbart dykningen. Man hade då normallinsen på från början. Så blev alla nöjda. Flera månader senare gjorde KAS en intervju om mitt liv dittills och efter ytterligare en tid blev jag inbjuden till TV-studion för att bedöma den musik man tänkt sig till filmen. Det hela blev för mig ytterligare en intressant erfarenhet i samband med min stora hobby.

Om jag minns rätt, så var inspelningen 45 minuter lång, varav min medverkan blev ca 7 minuter. Jag hade själv ingen TV på den tiden men hade förmånen att se programmet hemma hos en vän som var tidig innehavare av detta nya medium.

Så småningom slutade jag segelflyga

Tage Löf berättar i februari 2014:

Jag slutade segelflyga på tävlingsnivå 1957. Då köpte jag en segelbåt veckan före midsommar för att kunna tillbringa fritiden mer med min fru och mina två små barn. Jag bad samtidigt om utträde ur KSAK:s segelflygkommitté. Men jag fortsatte att segelflyga en del för nöjes skull, fram till någon gång på 1970-talet. Då hade jag fått ihop en flygtid på 2380 timmar. Nu har jag just fyllt 92 år, men jag är fortfarande medlem i Stockholms Segelflygklubb.