Foton: Hans Broberg där ej annat anges.

Min segelflygutbildning, del 1

A-diplom

På 1950-talet gick vägen till segelflygcertifikatet via A-, B- och C-diplom. Utbildning bedrevs med ensitsiga flygplan där instruktören gav instruktioner på marken. Sedan bar det iväg – en avgjort spännande metod!

Sommaren 1951 hade KSAK kurser för glidflyginstruktörer på Sävare flygfält utanför Lidköping. Man behövde provelever att öva sig på och jag blev en sådan. Sävarefältet var ett gammalt krigsflygfält med en svacka mitt på fältet. Den blev till när bomblasten på ett B5 bombplan lossade vid starten och exploderade. Piloten omkom direkt skytten, som drogs ut av en flygsoldat och en kadett, var svårt brännskadad och bad om ett nådaskott. Flygsoldaten vägrade men kadetten sköt med sin pistol. Han frikändes, enligt NLT, i en efterföljande krigsrätt då skytten bedömdes vara bortom mänsklig hjälp.

För A- och B-skolningen använde vi glidflygplanet Schulgleiter 38, (SG-38) med glidtal 1/10 vid 52 km/tim, sjunkhastighet 1,5 m/s vid 48 km/tim och max tillåten hastighet 115 km/tim. I den satt man helt öppet fastspänd på en trästol. Tyngdpunkten justerades med blyvikter, upp till 4 st. fram för lättingar och 2 st. bak för tungviktare. Jag var för lätt och fick med alla vikter fram förmaningen av den legendariske segelflygchefen Lennart Ståhlfors att äta mera gröt.

Schulgleiter 38.

SG-38 stadgades med wirar.

Man började med att stillastående balansera planet mot vinden med skevrodren. Därefter blev det att kana på marken efter bil med 50 m bogserlina. Så det krängde och studsade när man skulle hålla kursen med sidorodret och vingarna vågrätt med skevningsrodren, Efter ett antal övningar ökades farten så man lättade. Vilken upplevelse det var att sväva fram på 5 m höjd och känna att planet reagerade på roderutslag! Efter ett antal övningar kom så den första ensamflygningen som varade hela 10 sekunder när man kopplade loss på 25 m höjd. Bogserlinan förlängdes sedan till 100 m och man bogserades upp till 50-60 m höjd för urkoppling. Farten kontrollerades genom att hålla vingens undersida parallell med horisonten. A-diplomprovet bestod av 5 flygningar på rak kurs om vardera 30 sekunder. Efter avlagt prov för A-diplom, nr 5814, var min totala flygtid 5 minuter och 17 sekunder, fördelat på 33 starter inklusive rutschningar och hopp. Men 5 minuter flygtid var i alla fall mer än de flesta Lidköpingsbor hade, så man var ju king of the sky!

B-diplom

Jag fortsatte med B-diplomkurs i Lidköpings Flygklubb. I den lärde man sig svänga och pricklanda på en bestämd punkt. Vi startade med vinsch med 1000 m lång wire och i starten steg SG-38:an som en drake till 300 m höjd. Sittandes fastspänd på en trästol utan skyddsnät kändes det högt som skam. ”Änna sheta-tufft”, som västgöten säger och så här i efterskott kan man undra hur man bara vågade. Föräldrarna hade ingen susning vad det handlade om. Utsikten över Vänern med Kinnekulle i fonden var grandios när man drog i tampen under stolen för att koppla loss vinschlinan. Linan hade även ett brottstycke som brast om belastningen blev för hög i starten. Då gällde det att snabbt skjuta fram spaken för att inte överstegra eller göra ofrivillig looping. Missade man att koppla loss vinschlinan kunde vinschföraren som nödåtgärd klippa av den med en saxanordning (syns som en klump baktill på vinschbilen).

Vid en av starterna med SG-38:an small det till en bit upp i luften. Håret på ända, men planet hade inte brutit samman utan klädseln kring baldakinen ovanför vingen hade lossat i framkanten och sprack som en ballong i fartvinden. Men vilken skräckupplevelse det måste ha varit för eleven.

B-diplomprovet bestod av 5 triangelflygningar om vardera 2 minuters flygtid med landningar inom 25 m från ett landningsmärke. Efter 25 starter och avklarat B-diplom, nr 5417, var min sammanlagda flygtid hela 54 minuter och 55 sekunder.

SG-38 var ett hemmabygge. Det ingick i medlemskapet att man skulle göra ett antal byggtimmar som noterades i en byggdagbok. Det bidrog även till att hålla nere kostnaderna som sammanlagt blev 110:- för A- och B-diplomen.

Hans Broberg i november 2010

Ingår i följande svit:

• Min segelflygutbildning, del 1 (A- och B-diplom)

• Min segelflygutbildning, del 2 (C-diplom och cert)

• Silver-C

• Segelflyg i flygklubbar, del 1 (Gävlebygden, Östersund, Örebro, Arboga)

• Segelflyg i flygklubbar, del 2 (När jag blev medlem i Caterpillarklubben)

• Summering av segelflyget