30 år på fältet

Första juni 1972 blev det jämna 30 år sedan jag kom till Örebro som förare på en bandtraktor försedd med gengasaggregat.

Dit jag kom fanns ett litet flygfält, ungefär 500 meter i fyrkant, byggt av Örebro stad i mitten av 1930-talet. På våren 1942 igångsattes arbetet med utvidgning av flygfältet. Avtal hade träffats med Örebro stad om arbetets utförande och det var Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen som svarade för projektet. Dessutom hade staden åtagit sig administrationen av flygfältet för en tid av 25 år.

På den här tiden utfördes täckdikning och schaktning för hand. Undanforsling av matjord på knallar som måste bort gjordes med en bandtraktor som var försedd med schaktblad. Väg och Vatten hade dessutom en lastbil och två hjultraktorer, alla med gengasdrift. Någon nöjeskörning var det verkligen inte fråga om! Gengasen var ju lite nyckfull som bekant. En av traktorförarna fick en dag läck på lockpackningen till gengasgrytan. För att kunna hålla sin maskin igång tvingades han offra sina kalsingar och av dom fixa en tätning.

Några svindlande inkomster var det sannerligen inte fråga om på den tiden. Själv var jag högst avlönad av alla gubbarna och kunde inkassera en timpenning på kr 1:72. Men vi ska ju inte glömma att penningvärdet då var ett helt annat än nu.

Där "tornet" nu ligger var på den tiden upplagd en tipp av schaktmassor upp till en höjd av 3 meter. Att plana ut denna lerhög fick jag på min lott att ombesörja. De 55 kusar som traktorn ursprungligen var utrustad med, men genom gengasen var åtskilligt reducerade, fick slita hårt innan marken antog sitt nuvarande utseende.

Då fältarbetet endast kunde bedrivas under sommarhalvåret, tog det tre år att färdigställa fältet. Den 1 juli 1945 var utbyggnaden färdig. Somliga kallade det Sveriges vackraste gräsfält. Andra menade att det var en potatisåker.

Luftfartsverket kom till 1945. Jag övergick då i deras tjänst som tillsyningsman med uppgift att sköta fältet och flygplatsen. Nu följde några år av uppsving för flyget. År 1946 på sommaren landade ABA två gånger dagligen med Ju 52 eller DC-3. Det var linjen Oslo-Stockholm som mellanlandade i Örebro under den tid banbygge pågick i Karlstad. En massa flygbolag bildades och flygverksamheten var mycket livlig under några år. Malmletning med tvåmotoriga flygplan av typ Miles Gemini och Airspeed Consul pågick i flera år. Jordbruksflyg och tidningsflyg kom också igång. All tankning skedde enligt "dunk-och-tratt-metoden". Så någon extra träning av armmusklerna var helt onödig.

När tidningsflyget började, tillsatte Luftfartsverket en trafikledare som även var flygplatsföreståndare. Dessutom var vi en kortare tid tre man som jobbade på fältet. När sedan tidningsflyget nedlades, drogs trafikledartjänsten in och ytterligare en man fick sluta. Radioutrustningen med fyra frekvenser samt en inflygningsfyr öster om fältet togs också bort. Hyran för radiomaterielen var 15 000 kr/år, landningsavgiften för mindre flygplan var 60 öre, så man kan kanske förstå Luftfartsverkets åtgärd eftersom flygverksamheten då mest bestod av småflyg.

Bland större arrangemang som hållits på flygfältet bör nämnas VM i segelflyg 1950 samt firandet av Örebro stads 700-årsjubileum. I samband med det sistnämnda gjordes en underlig grej, som jag hoppas ej upprepas. När flygfältet som bäst behövdes, avstängdes det för att användas för bilparkering. Den påföljande nedskräpningen med krossade tomglas, plåtburkar, papper och annat är svårt att glömma.

De senare årens utveckling inom flyget och flygfältsfrågan känner ju de flesta i klubben till, så det är väl inte mycket att orda om. Jobbet har varit intressant och stimulerande, man har kommit i kontakt med folk både inom och utom landets gränser. Jag vill därför sluta med att tacka alla för det goda samarbetet under den tid jag fått tjänstgöra på Örebro flygplats.

Med hälsning till er alla
Gunnar Edström