Mina Gustavsviksminnen |
||||||||
|
Jag är från Värmland och tog mitt C-diplom i Torsby 1962. Sedan fick jag jobb i Örebro och flyttade dit 1963. Där sökte jag mig genast ut till Gustavsvik och anmälde mig till en motorflygutbildning – den allra första motorflygkursen som Örebro Bil- och Flygklubb ordnade i egen regi. Den startade i september 1963 och skolflygplan var Supercuben SE-CKE som klubben hade köpt under sommaren, samt deras Cessna 172 SE-EAC. Vi var sju elever i kullen:
• Åke Persson, Atlasverken Lärare var Hans Åman och Lars Borg. Hans Åman var skolchef. Han var artilleriflygare men jobbade nu på mätavdelningen i Karlskoga stad. Lars Borg kom från Flygvapnet där han hade flugit Tunnan. På vardagar hade vi Borg som flyglärare och på söndagar var det Åman. Han reste från Karlskoga men måste ha haft någon stadig möjlighet att övernatta i Örebro. Teorilektionerna gick under hösten. De hölls i olika lokaler som Borg hyrde inne i staden. En söndagsmorgon på vårvintern när jag skulle ha lektion för Hans Åman, sa han "Nu ska vi åka och dricka kaffe!". Vi flög med Supercuben till Öja som ligger ett par km öster om Alberga vid Hjälmaresund. Där hade Åmans bror ett fritidshus och nu skulle vi landa på den ännu någorlunda frusna marken hos honom för att hälsa på. Brodern stod och viftade avvärjande, och jag sa att han nog inte vill att vi ska landa där. Men Åman muttrade bara "Han begriper inte det här", och så landade vi i alla fall. Där blev vi mycket riktigt bjudna på kaffe. Men sedan sa Åman "Nu får vi allt skynda oss att lyfta igen innan tjällossningen". Min uppflygning för certifikat fick jag göra i Karlskoga för Hans Åman. Det var i maj 1964. Med Supercuben ingick övningar som in- och urgång ur spin samt vingglidning vid kortlandningar. Prov för allmänt radiotelefonistcertifikat fick avläggas vid Telestyrelsen på Hornsgatan i Stockholm 1964. Sedan dess har jag flugit 800 timmar. Under Gustavsvikstiden flög jag klubbens Supercub, Cessna 172 och 150, MFI 9 och Beech Musketeer. MFI 9 flög jag faktiskt med provflygare Ove Dahlén när han var i Örebro och demonstrerade den innan flygklubben köpte sin MFI. Han visade hur man nästan kunde åka hiss med den rakt ner till marken för att kortlanda. Jag har också flugit MFI 15, men det var i Sunne. Auster-Beagle-planen som flygklubben skaffade flög jag aldrig. Jag vet att Dan Andersson hämtade Auster-Beagle-plan från England till en del svenska köpare. Däremot lånade jag Arne Tenglers Lillcub. Jag gick med i FFK, Frivilliga Flygkåren, 1982. Det gav en del värdefull flygtid i samband med 3-dagarsövningar vart fjärde år och med målgång vid LV-övningar. Vi fick flyga bestämda rutter över hela Bergslagen medan lottor övade på att flygspana från sina luftbevakningstorn och rapportera in oss till stridsledningscentralen. Jan Hagenfeldt var första chefen för vår FFK-avdelning. Ibland var Flygvapnet med på övningarna och flög med Lansen rakt under oss, tätt över marken. Senare gick jag FFK:s lågflygutbildning och lärde mig att själv flyga lågt. Jag flög också brandflygpass. När det var brandrisk femma kunde man få 3x3=9 timmar per dag, men det ändrades senare så att varje pilot fick flyga max sex timmar samma dag. I mitt arbete på VIAK inom området vattenreningsverk fanns ibland behov av att ta flygbilder. Då flög jag med en fotograf i flygklubbens Cessna. Men det kunde krävas obekväma manövrer för att hålla planet i fotoläge, och fotografen kunde må rätt illa efter en sådan tur. Därför kunde det vara svårt att få med sig samma fotograf på flera turer. Efter en sådan flygning mötte vi Arne Tengler som inte kunde förstå hur någon kan må illa i så här fint väder. På den tiden var det noga med att få flygfoton godkända av generalstaben och att ha flygfototillstånd. Kameror fick normalt inte medföras vid privatflygningar. Jag har också haft uppdrag som arbetsledare för Vattenfall i Vietas vid Stora Sjöfallet och vid Suorva. Då åkte jag många gånger på vägen mellan Porjus och Vietas och passerade mig ovetandes det gamla vraket efter det sjunkna Hawker Osprey-planet som var uppdraget på andra sidan vattnet vid Jaurekaska. Det var ju Arne Tengler som hade flugit det när det begav sig. Hade jag vetat allt det då, så hade jag förstås farit över och tittat på vraket. Det pågick en hel del flygverksamhet uppåt Luleälven. Fiskflyg hade bas vid Luspebryggan med Seabee och Knutte Hedströms Norrlandsflyg opererade från Gällivare med Norseman och Cessnor. Jag var medlem i flygklubben Nordvingen i Gällivare. Där flög jag Supercub och tog segelcert. Från Gustavsvik gjorde jag flera trevliga resor till platser på lagom avstånd fågelvägen, såsom Visby 1 tim 45 min, Borgholm på Öland 2 tim, Mariehamn på Åland 2 tim med flera platser. Det var vackert väder vid de flesta resorna, men några gånger blev det väderstrul. Motorflyget flyttade till Täby hösten 1978. Gustavsviksområdet har med tiden blivit så bebyggt så det är omöjligt att föreställa sig var de gamla byggnaderna från flygfältstiden låg. Men hangaren finns ändå kvar, om än i omvandlat skick. Vind-T:et finns också kvar men är flyttat från sin ursprungliga plats. Jag slutade flyga i december 2005. Min sista resa gick till Torsby.
|
||||||||
|
||||||||