Looping 1952

"Tidning för sportflyg, trafikflyg, stridsflyg". Utkommer en gång i månaden.
Officiellt organ för KSAK, organ för Svenska Pilotföreningen, Stockholms flygklubb m.fl.
Redaktör, ansvarig utgivare och förlag: Yngve Norrvi.
Finns (2016) i skannad form på Modellflygnytts webbplats.

Nu har Looping alltså blivit månadstidning och organ för ett antal organisationer. Här återberättas vissa delar av innehållet därför att det kanske kan vara av intresse för Gustavsviks flyghistoria. Även om originalartikeln är lång kan därför det som återberättas här ibland vara helt kort.

Nr 1   (jan)

På sid 6 under rubriken Flygåret 1951 berättas bl.a. om den skånske "flyggymnasten" Lars Ove Göransson som blev känd för att han åkt över till England och köpt ett flygplan. I januari 1951 kraschlandade han vid Eslöv.

Rolf Broberg: Kraschen måste ha varit med Proctor SE-BTR 11 jan-51. L O och S-Å Göransson i Vintrie är två namn som flera gånger dyker upp i civilregistret som köpare och säljare av plan. Oftast figurerar S-Å, men L O importerade plan från England: Proctor SE-BTR som havererade på Eslöv 11 jan-51 under leveransflygningen, och Stinson 105 SE-BYI som Örebro fk sedan köpte av honom. Och S-Å tog över Örebros Sk 12:a SE-BXK och sålde den till Tyskland. Det gjorde han även med Arbogas Sk 12:a Se-BXO och en skånings Klemm SE-BHR.

Nr 2   (feb)

Sid 9 ägnas åt Karl-Erik Övgårdh som omkom under en höjdflygning. Någon officiell rapport har ännu inte hunnit hit, men han lär ha varit uppe på den fantastiska höjden av ca 16 675 m, vilket i så fall är nära 4 000 m över gällande världsrekord.

På sid 30 skriver Karl Svänsson om flygstart kontra vinschstart. I Sverige anses att man måste flygstarta vid prestationsflygningar. Men tyskarna testar nu vinschstart med "tyngdpunktskoppling", dvs en koppling i botten på segelplanet strax framför tyngdpunkten. Med 1000 m lina når de 600 m i svag vind. En flygstart till 400-500 m är runt 2-3 gånger så dyr som vinschstart. Är det värt priset?

- Flyg för jord- och bergsbruk

(sid 10-11)

Direktör G Bertil Kihlgren är chef för AB Jordbruksflyg, ett bolag som på kort tid blivit av stor betydelse för det moderna jordbruket, men även för bergshanteringen och skogsbruket. Han är även ordförande i Uppsala flygklubb.

Under det gångna året har Jordbruksflyg samarbetat med den världsberömde bergsingenjören Hans Lundberg som tagit fram instrument för att upptäcka malmer, olja mm. Jordbruksflyg är numera representant för Lundberg i Europa och Afrika.

Flygprospektering går 400-500 gånger så snabbt och kostar bara 1/10-1/20 av markprospektering. Under bara två månader har våra mätningar lett fram till över 1000 inmutningar. Men flygprospektering liksom bepudringsflygning är mycket krävande i fråga om orientering och precision. Man måste kunna flyga mycket rakt med konstant höjd över terrängen. Flygprospektering görs på 50 m över marken.

Idag har Jordbruksflyg 8 Piper Cub och en tvåmotorig Miles Gemini. Puderflygning för bekämpning av skadeinsekter har rönt mycket stor uppmärksamhet bland jordbrukarna. Jordbruksflyg går i spetsen för ett svenskt "bondeflyg". Under 1951 har vi pudrat i Skåne samt Kalmar-, Gotlands-, Östergötlands-, Sörmlands-, Västergötlands-, Värmlands-, Närkes- och Uppsala län. Det har delvis varit ett provår där vi lagt upp verksamheten i stor skala. Men nu ska vi bygga upp en mycket omfattande luftflotta med heltidsanställd och hårt tränad personal för jordbruket. Förarna ska ha minst 25 timmars specialträning.

Vid sidan om puderflygning bedriver Jordbruksflyg också en betydande flygskoleverksamhet. Senaste månaden hade vi hela 19 elever, varav flera är just jordbrukare.

Men även våra skogsägare kommer kanske ganska snart att behöva flyget för värdering av skog. Forskningen inom fotogrammetrin har kommit så långt att man kan använda foto för höjdbestämning inom jordbruk, lantmäteri, skogsbruk och stadsplanering.

Y N signerade originalartikeln (säkert Yngve Norrvi).

- Bilder från Arne Gundersens fiskflygande

(sid 1, 16-17, 32)

På omslaget och i en kåserande berättelse om Yngve Norrvis(?) flygresa till Lapplandsfjällen finns följande bilder när Arne Gundersen flyger fisk från otillgängliga fjällsjöar med Eskilstunaflygs Seabee SE-AXR:

Nr 3   (mar)

På sid 27 meddelar Birger Nilsson i Falköping att han en tid ägde Cuben SE-AEP av typ E-2 med 35 hk motor. Det var den första Cub som importerades till Sverige.

På sid 28-29 återges ett stycke ur Yngve Norrvis bok "Kelatis sista resa". Det beskriver hur Arne Gundersen och Yngve Norrvi hämtar den avlidne Kelatis med Seabee från Sarekfjällen till Luspebryggan.

Rolf Broberg: Jfr Arne Tenglers bilder från Firma Fisk-Flyg från 1948 på Pava-Lars Kielatis som kan vara den man som Norrvis berättelse handlar om.

Nr 4   (apr)

Här visas bilder på möjliga svenska kandidater till segelflyg-VM i Spanien i år:

Rolf Broberg: Åtminstone bilden på Månsson och Mac Cready kan mycket väl vara tagen på Gustavsvik med Sörbyskogen i bakgrunden.

Nr 5   (30 maj – 12 jun)

På sid 10-11 berättar signatur Putte målande hur det var att flyga Fokker S 6 i flygvapnet 1942.

Rolf Broberg: Arne Tengler flög mycket Fokker S 6 under kriget, både på F 3 och i spaningstjänst i Norrbotten.

- AROS-flyg gör norrländskt pionjärarbete

(sid 28-29)

Om Waxholmsbolaget kan få subventioner för trafik i Stockholms skärgård, så borde väl det väglösa Norrland också kunde få en bit av kakan? Den tanken var aktuell vid tidningens möte med ledningen för Arosflyg, ett av de bolag som envist nekar att slå igen butiken trots väldiga ekonomiska svårigheter.

Arosflyg och ett par andra flygbolag har sökt statsbidrag för att täcka underskottet på sin flygverksamhet i Norrland. Subventionerna borde vara högst berättigade. Arosflyg hade 1951 ett underskott på bara ca 30 000 kr. Det är småslantar med tanke på flygets betydelse i Norrland, men ändå så viktigt för ett bolag som under många år tvingats driva sin verksamhet helt utan vinst. Med ett lämpligt stöd skulle driften ganska snart kunna gå över till att bli självförsörjande.

Lappfogden Eric Hedbäck säger att lappväsendets byggverksamhet måste vara baserat på flyget. Under 1949 har Arosflygs två Norsemanplan fraktat 43 ton virke till rengärden från Kiruna till fjällen, gjort otaliga flyttningar av lappfamiljer vår och höst, samt flugit upp ved och andra förnödenheter till turiststugorna. Även fisket i Lappland är starkt beroende av flyget för att kunna föra ut den färska fisken från de otillgängliga fjällsjöarna.

År 1948 avtalade Arosflyg med en del stora bolag i Lappland om 500 timmars flygtransporter av folk och materiel. Det visade sig att man hann med betydligt mer än beräknat på dessa timmar. Tyvärr blev tacken för detta väl utförda arbete att följande års kontrakt bara innefattade 225 timmars flygande.

Arosflygs två Norsemanplan som är stationerade i Norrland är mycket lämpliga för sina flyguppdrag. De börjar dock bli omoderna och skulle behöva ersättas med mer ekonomiska maskiner, t..ex. Beaver. Då krävs dock avsevärda kapitalinvesteringar, vilket är otänkbart i nuvarande läge. Med statlig hjälp kunde flygverksamheten utökas och materielen efterhand förnyas, vilket kan ge bättre ekonomiska resultat på längre sikt.

Arosflyg funderar allvarligt på att försöka sig på reguljär trafik med turister till exempelvis Sarek-distriktet från midsommar till september. Taxiflyg är dyrare, eftersom passagerarna då måste betala även tomflygningarna. Med reguljär trafik kan biljettpriset bli betydligt lägre och trafiken därmed öka. Sarek-turisterna vill gärna slippa de långa och mycket arbetsamma anmarschvägarna upp till området.

Ett allvarligt problem är den ofta illegala och säkerhetsvidriga lycksökartrafik som ibland dyker upp och dumpar priserna. De arbetar ofta med undermålig materiel, slarvar med översyner och underhåll och försvinner sedan när materielen inte håller längre.

I Porjus har Arosflyg en Norseman stationerad med den kände fjällflygaren Tore Jonsing. Eskilstuna-flyg opererar med Arne Gundersen och Luspebryggan som bas. Bolagens flygmateriel kompletterar varandra och de har ett gott samarbete. Jonsings och Gundersens gedigna erfarenhet av fjällflyg är välkänd och inger stort förtroende. Myndigheterna borde uppskatta detta pionjärarbete och stödja flyget här, för Norrland behöver flyget mer än andra delar av landet.

Ikaros signerade originalartikeln.

- Inför segelflyg-VM i Spanien

(sid 45)

KSAK har preliminärt anmält följande svenskar till VM i segelflyg den 3-13 juni på den spanska aeroklubbens flygplats, Carabanchel Alto i Madrid.

Ledare:
- Trafikinspektör J. G. Karlsson   (kalls vanligen "Gidde")

Piloter:
- Lag 1: Billy Nilsson, Örnsköldsvik.
- Lag II: Tage Löf, Stockholm.
- Lag III: Laroy Månsson, Klippan.

Medhjälpare:
- Olle Berg, Stockholm.
- Gösta Johansson, F 18.
- Otto von Köhler, Stockholm.
- Yngve Lindgren, Falköping.
- Ernst Magnusson, Stockholm.
- Albert Olhager, Stockholm.
- Gösta Sjöblom, Örnsköldsvik.
- Karl O. Söderlund, Örnsköldsvik.
- Torgny Söderström, Örnsköldsvik.
- Börje Wallin, Ljungbyhed.

Nr 6   (jun)

- Om tidningsflyget

(sid 10-11)

Under de första gyllene åren efter kriget skaffade flera tidningar eget flyg. Kriget lämnade efter sig mängder av smärre flygplan som såldes billigt, och flygvapnet tillhandahöll kadrer av flygförare som inget högre önskade än ett civilt, välbetalt flygjobb.

Varje tidning med anseende ansåg sig behöva minst ett eget plan för reportageresor, direktionsflygningar, snabbdistribution av tidningar när Hemmalaget vunnit över stora Otäcka Bortalaget osv.

Men ett flygplan med besättning är en dyr leksak om den inte utnyttjas till fullo. Taximorden sker t.ex. sällan nära godkända flygplatser … Ännu har bara de stora dagstidningarna Stockholms-Tidningen/Aftonbladet och Dagens Nyheter/Expressen lyckats bära kostnaderna för denna lyx, och de flygmärkta reportagen är sällsynta.

Konkurrensen har dock drivit fram en rätt avsevärd flygdistribution av upplagorna. Det är bara en liten del av allt som tryckeriet spottar ut, men ändå tillräckligt för att en hel liten armada av flygplan ska lyfta från Bromma för att snabbt fördela tidningar till orter där tåg eller båt inte är ett bra alternativ.

Tidningen Sverigenytt bygger förresten helt och hållet på flygdistribution. Den riktar sig till utlandssvenskar i 70 länder och trycks på ett speciellt flygpapper. Denna 8-sidiga tidning väger inte mer än 13 gram.

En stor del av flygdistributionen av Stockholms morgontidningar inom Sverige sker i Pressbyråns regi och flygs med SAS reguljära linjer. SAS-planet till Kastrup tar 400 kg tidningar som lastas om och når Malmö kl 10.50, långt innan tåget kommer fram. Sydsvenskan når Stockholms försäljare redan före middagstid [här är säkert middag = lunch].

Övre Norrland får via Luleå dagligen ta emot 350 kg tidningar från Stockholm. Pressbyråns chef är orolig för hur det ska gå med tidnignstransporten till Luleå under bensinransoneringen för inrikesflyget. Man vet ännu inte vilka inskränkningar som är på gång. Delvis gäller samma oro Gotland, dit SAS flyger tidningar tre gånger i veckan, medan Pressbyrån chartrar Airtaco för tidningstransporten övriga dagar.

Airtaco har 35 anställda och fem 2-motoriga plan i tjänst, varav 2 Avro Anson, 2 Avro 19 och 1 Lockheed 12 A. Bolaget flyger även på kontrakt direkt med tidningarna och skeppar dagligen både Aftonbladet och Expressen till Sundsvall, Karlstad, Lidköping och Trollhättan i kvantiteter om 3-3,5 ton. På söndagarna tillkommer sportextra som får flygas till Örebro, Karlstad, Norrköping och Jönköping, varvid mängden springer upp till 5,5-6 ton. Dagssiffrorna ökar långsamt men säkert. Sundsvallslinjen är den mest väderdrabbade, men man har ändå bara haft två inställda turer mellan 15 maj och dags dato. Efter bolagets haveri med Lockheed Hudson på Bromma pga motorstopp i starten förra sommaren har man varit förskonad från svårare störningar.

Ibland hinner Airtaco även göra annat, som att flyga speedwayförarna med Vargolle i spetsen till deras tävlingsplatser, nu senast Trondheim. Någon gång flyger de maskindelar till havererade fartyg i fjärran land.

Transair startade för ett år sedan och har idag 8 anställda och tre Airspeed Consul som flyger 700-800 kg Aftonblad och Expressen till Söderhamn och Rommehed. På lör- och söndagarna tar de även 1500-1600 kg sportextra till örebroarna som uppenbarligen är hungriga på sportnyheter.

Kvällstidningen Aftontidningen flygs med Aero Nord, som med 2 Airspeed Consul och 3 Lockheed Lodestar flyger 600-700 kg tidningar till Jönköping, Karlstad, Örebro och Norrköping.

Bensinransoneringen ligger i maj som ett hotande spöke framför samtliga tidningsflygbolag. Deras verksamhet kan inte anses oumbärlig. Men de kan knappast inskränka driften utan att lägga ner den helt. Att den amerikanska bensinbolagsstrejken verkar vara på väg att lösas inger hopp. Till olympiaden i Helsingfors väntas ett enormt transportbehov där SAS inte räcker till och tidningsflygbolagen skulle kunna bistå.

Charles Birch-Jensen signerade originalartikeln.

- Inför segelflyg-VM i Spanien

(sid 33)

Laroy Månsson kommer tyvärr inte med till VM i Spanien. Han kan inte ta ledigt från jobbet, så vi får inte heller i år veta vad han går för. Men i övrigt organiserar sig den svenska truppen entusiastiskt med Gidde Karlsson som bas.

Förare blir Billy Nilsson och Tage Löf. I deras lag ingår Olle Berg, Stockholm (radiospecialist), K. O. Söderlund, Ö-vik, E. Ramström, F 6 i Karlsborg, A, Olhager och T. Pettersson, Stockholm, samt S. Samuelsson, Ljungbyhed. Alla har stor tävlingsvana.

I staben ingår förutom Gidde Karlsson även verkmästaren på Ålleberg, Yngve Lindgren, som ska se till att flygplanen hålls i trim. Gösta Håkansson, Halmstad blir väderrådgivare. Han är en av världens absolut bästa segelflygmeteorologer. Det var han som stod för prognoserna vid VM i Örebro. Gösta Karlsson, F 11, kommer med som bilspecialist och Yngve Norrvi blir truppens allmänna "observer" och kontaktman för den svenska pressen.

Ållebergsskolans Weihes SE-SCM och SCN har genomgått en fullständig renovering och fått en sagolik finish. Men hela världens segelflygare är nu inriktade på att sätta Sverige på plats.

Originalartikeln var osignerad.

Nr 7   (jul)

- Inför segelflyg-VM i Spanien

(sid 12-13)

Årets segelflyg-VM startar den 3 juli i Madrid. Sverig har vunnit de båda tidigare VM som hållits – Per Axel Persson 1948 i Samaden, Schweiz, och Billy Nilsson 1950 i Örebro. Men nu är konkurrensen betydligt hårdare med kanske det största uppbåd av elitsegelflygare som någonsin samlats på ett ställe. Nu kommer 19 nationer med sammanlagt över 60 plan att tävla.

(Alla nationer och alla kända tävlande räknas upp.)

Nr 8   (aug)

- Segelflyg-VM i Spanien

(sid 1, 8-15, 23-24)

45-årige Philip Wills segrade i hård strid mot 20-årige fransmannen Gerard Pierre. Engelsmännen tog platserna 1, 3, 9 och 11. Billy Nilsson slutade på plats 20 och Tage Löf på plats 23 efter medelmåttiga insatser med föråldrad materiel. Tage Löf kunda ha kommit bland de 10 bästa om han inte förlorat tredje tävlingsdagen pga en oturlig sönderslagning i den andra.

Nr 9   (sep)

Nr 10   (okt)

Nr 11   (nov)

- Svenskar lär finnar pudra

(sid 13)

Finska jordbrukare har uppmärksammat den svenska insektsbekämpningen med flyg. I slutet av augusti hölls ett stort lantbruksmöte utanför Åbo där AB Jordbruksflyg fick göra en demonstrationspudring.

Det var den gamle segelflygaren och infanteristen Bertil Asklöf som kom med en 85 hk Cub. Vädret blev dock så dåligt så att det ansågs orimligt att gå upp. Det blåste 60 km/tim och fältet tillät bara start i sidving. Men med hjälp av stadig handräckning vid vingspetsarna gav sig Asklöf ändå iväg.

Även om pudret denna gång blåste från fältet väckte den nya tekniken stor entusiasm, både bland flygfolk och jordbrukare. Finska Hushållningssällskapet vill nu skapa en finsk motsvarighet till svenska AB Jordbruksflyg. Man har frågat direktör Kihlgren i Jordbruksflyg om finska förare kan få utbilda sig i Sverige.

Scarlet signerade originalartikeln.

Nr 12   (dec)

- Bild på Stinson SE-BCK i Örebro

(sid 8)

Följande bild visas utan närmare förklaring:

Rolf Broberg: Bilden visar Aerobolagets Stinson SE-BCK, vänd med nosen åt söder på Gustavsviksfältet. Arne Tengler var där under VM i segelflyg 1950 och rundflög. Raden av VM-flaggor vajar i sommarvinden.

Banderollen på staketet har en text avsedd att läsas från publiksidan. I den lilla bilden har jag spegelvänt den för att den ska kunna läsas bättre. Där borde stå "Rundflygning AEROBOLAGET". Stavelsen Rund gör dock visst motstånd. Ryms verkligen "un" före bokstaven d? Och vad är det som syns precis ovanför dessa förmodade bokstäver? Är det bara en fläck i fotot, finns det ett veck på banderollen, eller står det faktiskt något annat? När Arne Tengler senare tog över Stinson i eget bolag hade han en röd banderoll med ordet RUNDFLYG eller möjligen RUNDFLYGNING som han satte upp på samma sätt.

- Jordbruksflygs malmletning

(sid 31-33, 60)

Vikingarna placerade ett magnetiskt stycke järnmalm på en träbit i en vattenskål. Det kallades "leidarstein" och fungerade som kompass. De visste att ledarstenen vek av från nord-syd-riktningen i närheten av en magnetitfyndighet. Och Axel Oxenstierna skaffade gruvkompasser från Tyskland för att spåra upp nya malmer.

Nu görs detta med elektroteknik. Redan på 1920-talet bildades bolaget Elektrisk Malmletning där den då ganska färske ingenjören Hans Lundberg från Malmö medverkade. Han flyttade dock snart till Kanada för att vidareutveckla metoder för geologisk inventering. Eftersom malmletning från marken kräver fotvandring i obanad terräng, ville han istället söka från luften. År 1923 försökte han med en jättelik drake, men den gick i backen och Lundborg slog sig illa.

Men han utvecklade metodiker och instrument, och blev en skicklig sakletare. Under kriget konstruerade Lundborg Explorations en flygburen magnetometer som hittade tyska ubåtar. Efteråt vidareutvecklade han den till ett malmletningsinstrument.

Sedan några år sker ett intimt samarbete mellan Lundborg Explorations i Toronto och AB Jordbruksflyg som representerar hans metodik i den Gamla världen. Idag har bolaget två Miles Gemini med mätapparater installerade. Planets träkonstruktion och flygegenskaper är utomordentligt väl lämpade för magnetisk prospektering. Detektorspolarna sitter i ett luftkonditionerat utrymme längst bak i kroppen, så långt från motorernas påverkan som möjligt. Mätningarna registreras på en pappersremsa som matas fram kontinuerligt.

Vid mätning flyger planet längs parallella linjer med avståndet 100 till 1000 m beroende på önskad noggrannhet. Man flyger på lägsta möjliga höjd och måste följa kartans linjer minutiöst. Det är oerhört krävande. Oftast anses därför tre timmars flygning vara ett fullt tillräckigt dagsverke. Bolaget har numera dubbla besättningar för varje flygplan.

Remsans kurvor korrigeras sedan, bl.a. för flygplanets varierande hastighet. Om man klipper ut de korrigerade kurvorna och nålar fast dem som uppstickare på en karta, får man en mycket god bild av områdets förekomster av magnetisk malm. Genom att mäta på flera olika höjder kan man även bedöma malmkroppens djup och volym.

Flygprospekteringen har revilutionerat bergshanteringen. Jordbruksflyg började med magnetisk prospektering för två år sedan, och har nu undersökt så stora ytor som skulle ha tagit omkring 300 år för markbundna malmletare, som dessutom hade tvingats lämna luckor vid en del sjöar, myrar och oländiga berg.

Sedan något år flyger Jordbruksflyg med ännu ett av Lundberg Explorations detektorer, scintillometern, buren i en Super Cub. Den mäter radioaktivitet i form av gammastrålar som har betydligt större räckvidd än de partikelstrålar som Geigerräknaren avkänner. Scintillometern kan hitta en vanlig självlysande klocka, en bit byggmaterial framställd av den uranhaltiga närkesskiffern eller platsen där sjukhusen förvarar sina radiumnålar. Men Lundberg använder denna extrema känslighet för något så oväntat som oljeletning.

Scarlet signerade originalartikeln.

- Snöröjning av våra flygplatser

(sid 53)

Luftfartsstyrelsen meddelar hur snöröjningen sköts under den kommande bistra tiden.

Röjs enligt bansystemet: Bromma, Torslanda, ~Karlstad.   (Bromma snöröjer inte bana 09/27)
Röjs enligt skiss: Norrköping, ~Örebro, ~Visby, ~Sundsvall-Härnösand.
Vältas/sladdas enligt skiss: Bulltofta, ~Jönköping.
Övriga flygplatser snöröjs ej.

~ anger fält där personal- och materialläget inte säkert medger snabbt iordningställande av banor och stråk vid hastiga förändringar.