När jag jobbade på ASA-flyg i Örebro

Hur jag hamnade på Gustavsvik

Först några ord om hur jag hamnade på Gustavsviks flygfält. Jag var som ung grabb på 9-10 år i mitten på 1950-talet mycket flygintresserad. Trots att jag bodde på norr i Örebro cyklade jag ut till fältet så gott som varje ledig stund. När 15-årsdagen inföll blev det moped istället.

Det började med att jag hängde vid staketet, sedan avancerade jag in i klubblokalerna vid kaféet, sen in i hangaren och slutligen upp i "Tornet" där ASA-flyg hade sina två små rum, ett kontor och en teorisal. Jag blev även god vän med de två av Luftfartsverket anställda flygplatsvakterna. En var lång och smal och hette Andersson, den andre var kort och tjock och hette Edström om jag minns rätt.

ASA-flyg

Jag fick anställning hos ASA-flyg och jobbade för dem 1960 och 1961. Mina viktigaste uppgifter var pappersarbetet på kontoret, att hålla ordning på elevregistret, boka in flyglektioner och så vidare. Varken flygläraren Haldo Nilsson eller flygtekniker Tage Olsson var intresserade av att skyffla runt papper. De hörde hemma i luften.

Naturligtvis skrubbade jag även fårlorten från vingarnas undersidor på Austern och den Piper Tri Pacer som man hade. En gång i veckan flög vi med Tri Pacern till Norrköping där ASA-flyg hade en filialflygskola. Det här måste ha varit under sommarlovet eftersom jag kunde följa med så ofta. Under flygningarna till och från Norrköping hände det att jag fick hålla i spakarna. Jag minns faktiskt inte om jag fick betalt, men själva flygningen, ja hela miljön, var enligt min mening full kompensation för mina små tjänster.

En uppgift som jag var mycket stolt över var att Olsson hade lärt mig att dra igång motorn på Austern. Det var mycket viktigt hur man höll fingrarna på propellern. Man fick inte greppa över propellerbladet. Handflatan skulle hållas flat mot propellern och bara yttersta fingertopparna fick böjas över kanten. Så var det viktigt hur man stod med fötterna och att man snabbt förflyttade sig snett bakåt så fort man dragit propellern över "motståndspunkten", vad det nu kan heta på fackspråk. Oj, vad jag var stolt när jag ombads att starta något handstartat flygplan och det fanns folk utanför staketet som såg på.

Jag vid ASA-flygs Auster.
Foto: Okänd via Sven-Olov Sjöstedt

Under min tid vid ASA-flyg har jag för mig att vi hade en elev som hette Hagenfeldt. Nu har jag undersökt saken med Claës Hagenfeldt som säger att det måste ha varit hans kusin Jan.

Sven-Olov Sjöstedt i mars 2011