Minnesord efter Karl Gunnar Carlsson |
||||||||||
|
Den 22 augusti 2006 skickade Kenneth Johansson en artikel till Rolf Broberg ur Nerikes Allehanda som var ett minnesord efter Karl Gunnar Carlsson. Det var författat av Arne Upling som skrivit dikten på startsidan till vår nuvarande webbplats och Arne Svensson som försett oss med mycket historiskt material. Här följer en avskrift av artikeln. |
||||||||||
|
Flygaren Karl Gunnar "Kalle" Carlsson har landat. Ett långt flygarliv är slut. Kalle eller "Brödkalle" för oss äldre efter hans vardagsyrke var den örebroare som i särklass längst hade levt ett flygarliv, som nu avslutats. Redan när Gustavsviksfältet tillkom 1938 startade Kalles minnen kring det som blev hans stora livsintresse. Han kunde berätta om den tidiga segelflygupplevelse som tyvärr var tragisk. 1938 havererade ett glidflygplan av typen "Anfänger" tillverkat i Sydnärke. Haveriet orsakade ett dödsfall. Kanske var det en tidig varning då något sådant sedan ej hänt i Örebrosegelflygets historia. Redan på 1940-talet hade Kalle avancerat till byggledare i segelflygsektionen av dåvarande Örebro Automobil- och Flygklubb. Han hade alltså ansvaret för byggande och reparation av dåtidens glid- och segelflygplan av typen Schulgleiter 38, Grunau 9 och Grunau Baby, länge i Idrottshusets källare. Segelflygintresserade kunde då med statsstipendier finansiera sin utbildning nästan helt. Kravet var att delta i byggverksamheten kring flygplanen. Exempelvis kostade glidflygdiplom A (en mås i märket) som omfattade 25 enkla bilbogserade flygningar endast 50 kronor om "byggtimmar" hade belönats. Det var Kalle som ledde och intygade närvaro och arbete. Det var ett ur flera synpunkter mycket ansvarsfullt arbete han då ideellt ställde upp med. Grunden till det hela var att flygvapnet i dåtida kris ville slå värn om flygintresse och rekrytering. Givetvis var också Kalle instruktör för glid- och segelflygande på Gustavsviksfältet. De här åren kan man säga att han "bodde" där. Motorflygare blev han nog främst för att kunna bli bogserförare för segelflyget. Han hade haft motorflygcertifikatet i 50 år när han åter övergick till "enbart" segelflyg, där man ju får starta utbildningen redan vid 15 års ålder. Under alla hans år i flyget får man nog tro att höjdpunkten även för Kalle var världsmästerskapen i segelflyg som 1950 ägde rum i Örebro med Karl Gunnar Carlsson och hans generationskamrater som oumbärliga funktionärer kring segelflyget. Med Karl Gunnar Carlsson avslutades en flygepok som är unik. Unik är också Kalles hängivenhet att ideellt hjälpa andra som ledare kring flygverksamheten. Naturligtvis både motor- och segelflög han själv mycket under mer än 60 år men det är många som har skäl att vara tacksamma för hans brinnande ideella flygintresse som dominerade livet men inte uteslöt yrkesverksamhet och hemliv. Det är mycket värdefullt att ha känt honom.
|
||||||||||
|
||||||||||