Enlevering med Cub i Norrbottens-Kuriren 1947

Detta är en del av min sammanfattning av vad Norrbottens-Kuriren förtäljer om flyget i Norrbotten 1947. Övriga delar nås från denna artikels huvudsida.

Måndag morgon den 13 oktober utspelades ett drama, visserligen i södra Sverige, men som jag ändå måste berätta om. Det behandlas i artiklar 14/10, 15/10, 16/10, 21/10.

Löjtnant Thorsten Akrell gick in på Beckomberga mentalsjukhus utklädd i vit läkarrock. Där använde han våld mot personalen för att kunna befria och fly med en kvinnlig patient. De tog sig till Bromma och flög därifrån i en Piper Cub. Efter en mellanlandning i Lidköpingstrakten för att tanka, fortsatte de till Norge. De nödlandade på en äng i närheten av Kongsberg där de greps av norsk polis.

Kvinnan, fru "Lolo" Forsell, hade frivilligt låtit lägga in sig på Beckomberga för att behandla sitt narkotikamissbruk. Ett villkor var att hon under behandlingen skulle få slutföra en del arbeten som hon höll på med, bl.a. en bok och ett filmmanus. Sedan hon hade lagts in visade det sig emellertid att hon inte fick fortsätta med sitt arbete. Hon fick inte heller ta emot besök eller telefon. Löjtnant Akrell, som visade sig vara hennes fästman, sa att han enleverade henne för att han inte fann sig i det sätt hon behandlades på.

Den norska polisen släppte fru Forsell, gav henne två månaders uppehållstillstånd och meddelade att hon hade blivit utskriven från Beckomberga. Hon var alltså helt fri, men ville stanna i Kongsberg tills det blev klart vad som ska hända med löjtnant Akrell. Han riskerade utlämning och flera års straffarbete, främst för misshandeln av personal vid fritagningen.

Akrell ville helst köpa ett större sportflygplan i Norge och flyga över Atlanten tillsammans med fru Forsell. Troligen har ingen förut gjort en sådan resa med den flygplanstypen, och han ville därför göra experimentet så snart förhållandena klarats upp.

En av Kongsbergs tidningar kom ut med ett extranummer bara för att berätta om denna märkliga historia. Polisen i Kongsberg fick avdela två man till att bara svara på frågor från folk som ringde från nära nog hela Skandinavien.

Fru Forsells läkare sa att hon visst hade fått skriva – med blyertspenna men inte med skrivmaskin, eftersom det skulle störa den patient hon delade rum med. Ringa kunde hon inte för att det inte finns någon rikstelefon på avdelningen. Vid ett tillfälle hade hon dock fått ringa från en telefon på en annan våning. Besök av okända personer nekas alltid, och läkaren hade ingen aning om att Akrell var hennes fästman.

Fru Forsell uppgav själv att hon blivit inlagd på en sal tillsammans med inte en utan tio sinnessjuka patienter. Hon hade inte haft någon aning om Akrells planer förrän han kom dit för att föra bort henne.

På onsdagen bestämde sig löjtnant Akrell att frivilligt återvända till Sverige och låta sig omhändertas av svensk polis. På måndagen en vecka efter enleveringen sattes Akrell på fri fot. Stämningen mot honom skulle utfärdas någon av de närmast följande dagarna.

I civilregistret står T Akrell i Stockholm som ägare till Cuben SE-AUX, döpt till "Skywitch", från augusti 1946 till februari 1948. I Gustavsviks flygtrafikjournaler 1947 anges han besöka Örebro den 13 juli 1947 i just SE-AUX. Det var tre månader före enleveringen.

Några nätfynd

Svensk filmdatabas anger att Louise Forsell levde 1922-07-02 till 1954-01-13, hade alternativnamnen Louise Andersson, Lolo Forsell, Loulou Forsell, var författare och dotter till operachefen John Forsell. Hon har skrivit manus till långfilmen "Brott i sol" 1947.

Wikipedia berättar under Loulou Forsell om både henne och om enleveringen. Där omnämns Akrell med smeknamnet "Putte".

I Dast Magazine 2008:5 finns artikeln Brott i Stockholm – fiktion och verklighet. Under "Riddaren och jungfrun 1947" berättas om de två personerna och om enleveringen. Loulou var bl.a. en skicklig journalist. Hon skrev också böcker och fick stora skandinaviska romanpriset för boken Sångarbarn. Vid en flygkrasch i Schweiz fick hon en skallskada som gav henne huvudvärk och sömnsvårigheter med åtföljande medicinmissbruk. Akrell blev FN-soldat i den svenska Gazabataljonen. Artikeln säger att det inte blev några rättsliga följder för Akrell, men enligt Lars Sundin. skrev flygets årsbok "Ett år i luften 1949" att Akrell fick sex månader villkorligt, skadestånd om 3817 kronor och 25 öre samt förlust av löjtnantstiteln.

I tidningen Contra 2010:6 finns artikeln Ny information om försvunna svenska fartyg i Östersjön, där löjtnant Thorsten Akrell figurerar under "Att skicka en agent till Polen". Han var särskild agent vid Försvarsstabens inrikesavdelning och 1946 ansvarig för överförandet av en agent till Gdansk. Akrell hade skaffat sig ett enastående rykte som en man som klarade av högkänsliga operationer under andra världskriget. Källa var bl.a. T Akrells akt hos MUST.

I Lennart Anderssons bok "De tog flyget till medeltiden. Svenskarna i Jemen" från 2008 berättas om svenska piloter och mekaniker som arbetade i Yemen Airlines mellan 1948 och 1964. I bokens presentation berättas att Thorsten Akrell först blev känd i rikspressen när han med flygplan ”enleverade” en annan mans hustru från Beckomberga sjukhus. Under kriget var han hemlig agent, bland annat i Budapest (jfr Wallenberg) och han var också inblandad i en amerikansk operation som gick ut på att kidnappa Göring. Efter kriget hamnade han som pilot hos imamen av Jemen.

Tidningen SE nr 43 1947 lär för övrigt innehålla tre sidor om enleveringen.