Tidslinjer Karlstad 1945-1960

Detta är en del av mitt kartläggande av flygverksamheter med hjälp av tidsdiagram.
Övriga diagram nås från denna artikels huvudsida.

En del fördjupningar har samlats i ett separat bakgrundsdokument. Hänvisningslänkar till sådana fördjupningar markeras här med en stjärna, exempelvis (*Tidningen Flyg 1946:2). Övriga länkar i texten går till andra dokument på denna eller andra webbplatser.

Diagrammet

Följande diagram är framtaget vid sammanställningen av information om Hans Åmans flygande. Hans var i många år flyglärare i Karlstad och hade samröre med flera mekaniker och andra personer där.

Diagrammet är i princip skiktat på tre avdelningar: Värmlandsflyg, privata ägare inklusive Sportflygklubben i Karlstad, samt Värmlands och Karlstads flygklubbar.

Värmlandsflyg

Värmlandsflygs chef Arnold Linder ska just flyga hem
bolagets nyinköpta KZ III Lärkan från Bromma
till Karlstad. Foto i tidningen Flyg 1946:2.

Värmlandsflygs chef, dir. Arnold Linder, berättade i jan 1946 att bolaget bildades redan 1943, men nu har vi just köpt vårt första egna plan, en KZ III, som blir skolflygplan med silvervingen Ingvar Lindblad som lärare. Så småningom utvidgar vi verksamhetsområdet, främst med rundflyg. (*Tidningen Flyg 1946:2)

Fram till maj 1947 hade Värmlandsflyg hunnit skaffa sig ytterligare fyra maskiner. Seabeen var egentligen ett lån från Ostermans, men den övertogs formellt av Värmlandsflyg i juli 1947 enligt seabee.info. Haveriet inträffade när en pilot som tränade på maskintypen råkade buklanda för att han trodde att han drog klaff men egentligen lossade låsmekanismen till hjulen.

Hans Béäff berättar att hans far Sven lärde sig motorflyga runt 1946-47, och det måste ha varit i Värmlandsflyg. Läraren hette i alla fall Lindblad och där fanns också en mekaniker Sahlman. (*Hans Béäff)

Värmlandsflygs flygplanstyper passade bra för skolflyg (Cubarna, KZ:an) och rundflyg/taxiflyg (Seabeen, Forwardern, kanske även Proctorn). Eftersom de var de enda flygplansägarna i Karlstad första tiden, kan de också ha hyrt ut till privatflygare. Ett par exempel på det ges i (*Karlstadsflygare på besök i Örebro 1947). KZ:an var försedd med bogserkrok och kunde möjligen ha anlitats av Karlstads segelflygare för flygbogsering ibland.

Tidningen Flyg 1947:15 som bör ha kommit ut ca 24 juli berättar på sid 20 att Värmlandsflyg är en synnerligen aktiv Karlstadsfirma som sedan något år tillbaka bedriver taxiflygning, rundflax och skolflygning. De har f.n. en splitterny Seabee, en Forwarder, en KZ-III och två Piper Cub. Några av dessa plan hyr de också ut.

Hans Åman vid SE-AST 1950. Foto via Björn Åman.

Hans Åmans har berättat att han var trafikflygare i bolaget 1950 – 1951. Silvervingar.se nämner inte det, men anger att silvervingarna Ingvar Lindblad (RFS III 1940) och Nils Gösta Holmer (FRS 1943) har varit flyglärare i Värmlandsflyg. Hans Åman var en erfaren flyglärare och kan kanske också ha gjort en del sådana insatser.

Värmlandsflyg kan ha haft ytterligare en flyglärare 1947, den i början av det året utexaminerade Björn Willix från Stockholm. (*Karlstadsflygare på besök i Örebro 1947)

På Webbplatsen Wermlandsflygs historiksida anges att deras ursprung, AB Värmlandsflyg, startade 1946. År 1963 började man arbeta med geofysisk flygmätning och flyttade samtidigt verksamheten till Torsby. När AB Värmlandsflyg avvecklades övergick delar av verksamheten i det nya Wermlandsflyg som grundades år 2000.

Arnold Linder hade dock sagt att bolaget bildades redan 1943. Man kan undra om de då hyrde något plan och målbogserade för luftvärnet. Så mycket annat flyg var väl inte tillåtet för civila aktörer under kriget.

Privata ägare

Det ser nästan ut som om det privata ägandet kom igång som resultat av Värmlandsflygs skolverksamhet. Det kanske förklarar den utveckling som diagrammet visar.

Huzells Klemm SE-BGF och Béäffs Cub SE-BNI.
Bägge övergick så småningom till Sportflygklubben.
Foto ca 1960 via Björn Åman.

I Flygtrafikjournalerna för Gustavsvik 1947 hittar man sju flygare från Karlstad som landade i Örebro 1947. Två av dem kom sedan att bli delägare i privata plan i Karlstad. Det var Sven Béäff och B Olsson. (*Karlstadsflygare på besök i Örebro 1947)

Klemm 35 var den klart dominerande typen för privatflyg i Karlstad under perioden, med sex maskiner av totalt tio privatägda plan. Klemmen SE-BGA hade hela nio delägare. Det är nästan som en egen liten flygklubb. Delägarna var R Almqvist, R Eriksson, P O Hermansson, B Husell, S Jonsson, K A Larsson, B Olsson, L Rosenqvist & L Törnevik, alla boende i Karlstad. (Civilregistret skriver Husell, andra källor anger Huzell, dock ej att förväxla med Ostermanspiloten Ove med samma efternamn.)

Verner Ahlstedts Forwarder SE-CBP sticker ut lite. Med en sådan maskin kanske man har mera professionella ambitioner. Ahlstedt var försäljningschef för traktorer på Bil AB Harry Est i Karlstad enligt Sveriges Handels-kalender 1971. Denna bilfirma ägde förresten Cessnan SE-CLP som är det andra lite större privatplanet under perioden. Och 1960 bytte Cessnan ägare till "F:a Värmlandsflyg, V Ahlstedt, Karlstad". Fredric Lagerquist påpekar i sin blogg att samma ägarbyte skedde 1963 med Cessnan SE-EST. Det ser alltså ut som om AB Harry Est, Verner Ahlstedt och F:a Värmlandsflyg bildar en egen gruppering i Karlstadflyget, skild från det övriga privat- och klubbflyget.

Flygklubbar

Tre flygklubbar fanns med i civilregistret som ägare till motorplan i Karlstad under perioden. Det var Värmlands flygklubb, Karlstads flygklubb och Sportflygklubben i Karlstad. Varför det var tre olika klubbar vet jag ännu inte.

Värmlands och Karlstads flygklubbar verkar tillsammans sällan ha mer än ett enda plan som är luftvärdigt. Bara under korta överlapp är det två. Flygplanstyperna är lämpliga för segelflygbogsering men knappast för klubbflygande. Därför gissar jag att båda är segelflygklubbar. Det kan också vara så att Värmlands flygklubb täckte in flera orter i Värmland och att Karlstads flygklubb var en sektion som sedan blev en självständig klubb. Jag ska försöka ta reda på mer om detta.

Sportflygklubben kanske i så fall var en mer utpräglad motorflygklubb. Man ser en nära koppling mellan en del privata ägare och Sportflygklubben. Två av klubbens tre plan övertogs nämligen från privata ägare. Kanske var dessa privatpersoner också drivande i klubben. Flygande i en klubb var säkert rationellare och billigare än om alla ägde och underhöll egna plan.

Personer

Här listas några personer i Karlstad, i första hand de som civilregistren nämner som ägare till flygplan under perioden.