Flygdagen på Gustavsvik 13 maj 1956

Foto: Ingemar Hagenfeldt.

En Cub med dörr måste vara en Super Cruiser, och det står säkert SE-BCS på vingen. De var 3-sitsiga och levererades med 100 hk under huven enligt en liten nätsökning. Det låter inte särskilt mycket för en tresitsare, speciellt inte för en som enligt Civilregistret ofta var sjöflygplan. Det var visst vanligt att man bytte till en riktig 150-hästars Supercubmotor på denna typ.

Jag har sett detta plan på Gustavsvik en gång på 60-talet. Först trodde jag att det var en vanlig Supercub, men det var något som inte stämde, så jag var tvungen att undersöka närmare. Jag minns inte hur det var inrett, men något säger mig att det borde vara en plats fram och två bak, dvs. tvärt om mot en Auster.

Foto: Ingemar Hagenfeldt.

1960, 12 augusti: Sveriges enda luftvärdiga autogiro, SE-AZB, en Cierva C.30A, säljs av den 70-årige örebrofabrikanten Arvid Gullberg till Rolf von Bahr. Han var vid denna autogiroförsäljning 1960 vid 70 års ålder landets äldsta certifikatinnehavare. Han hade för ca 10 år sedan både köpt och lärt sig flyga maskinen SE-AZB av just den person som nu köpte tillbaka den, Rolf von Bahr.(Officiellt hade Örebro Bil- och Flygklubb stått som ägare.) Maskinen förblev luftvärdig ytterligare i 6 år efter 1960. Den blev 1981 utställd på RAF-museet i Hendon i London i sin ursprungliga RAF-märkning. Von Bahr hade 1960 inte mindre än 7.400 flygtimmar med autogiro. (Krönikan för 1960 i "Ett år i luften".)

Foto: Ingemar Hagenfeldt.

SE-BNC och tankbilen Här syns den långa, trehjuliga tankbilen i BP:s gröna och vita färger som brukade stå i plåtskjulet vid tankstället. Förmodligen är bilden tagen nära macken. En G Kleist i Örebro lär ha haft en Ercoupe SE-BFZ mellan 1950 och juli 1956. Kanske har du sett både honom och hans plan.Stadsbilden känns inte riktigt bekant. På min tid fanns inga småhus så nära fältet vad jag minns. Om det är AVOS och Konsumbagaren ovanför motorhuven, borde Södra vattentornet höja sig majestätiskt mitt i bilden. Den enda lösningen som jag kan komma på är att man ser en mycket liten del av Örebrohorisonten som bara rymmer Tullängsområdet med för mig okända småhus och ett par industrilokaler till höger som antagligen är dem jag alltid cyklade förbi efter att ha passerat Ekäng. Pålsbodabanan borde i så fall gå hitom alla husen och passera precis bredvid träden t.h.

Foto: Ingemar Hagenfeldt.

SE-BNC. Du känner väl inte igen någon av personerna? Jag har samma geografiska igenkänningsproblem. Är det AVOS bakom stjärten?

Under "Ingemar Hagenfeldts bilder" hittar jag ERCOUPE, SE-BNC. Särskilt intressant eftersom jag i det luftfartyget fick mitt luftdop! Pilot den gången var en god vän till min far. Rune Andersson hette han och var postmästare och medlem i flyglubben. Rune A. hyrde -BNC av G. Kleist. Det var 1952 och jag var 9 år. Min lillebror Lars då 6 år och jag delade på högerstol och bälte i den 2 sitsiga maskinen (Preskriberat). Ercoup´en var speciell såtillvida att den inte hade några roderpedaler! Skev och sidoroder var kopplade och manövrerades enbart med ratten. Inga sidvindslandningar där så vitt jag kan förstå!
Text: Max Danielsson

Foto: Ingemar Hagenfeldt.

SE-SGC. Här är uppenbarligen en helt annan segelplansflotta än den jag svärmade runt. Vid närmaste vingspetsen står en rulle för att vinda upp bogserlinan. En nysnickrad sådan fanns även på min tid. Är det taxibanan till plattan till höger? Någon fältgränsmarkör så nära terminalområdet fanns inte på 60-talet. Då låg de närmaste markörerna bortom tankstationen och halvvägs bort mot träkuren.

Segelplanen på min tid: Kanske var det för att motorplan brummade mer och såg tekniskt mer komplicerade ut som jag lärde mig känna igen dem först. Därmed kan jag ha missat någon segelflygplanstyp eller individ under mitt första år på fältet. Den flygplanspark jag minns bäst var följande:

Bergfalke SE-SXB, SE-SXX, SE-TAR. SXB kraschade därför att piloten blev rädd för något ofarligt, typ brott på bogserlinan på betryggande höjd, och valde att hoppa. Den ersattes med Bergfalken SE-TBS. I hangargolvet fanns gamla parkeringsmarkeringar för en SE-SUF eller SE-SUL. Det var säkert en Bergfalke som företrädde SE-TAR.K8 SE-SZP. Så småningom dök också SE-SWX upp. Möjligen hade den funnits tidigare men varit på reparation en längre tid. Man berättade om en tidigare K8 SE-SWP som någon landat ute så mycket plus att den rullat över en liten bro vars räcken inte riktigt var avpassade för K8:ans spännvidd... Det fanns en dråplig bild i klubbens fotoalbum.

Ka6 CR SE-SWM och troligen någon mer Ka6 som byttes mot två nya - SE-SYH, SE-SYI. Så småningom såldes SWM till förmån för den modernare Ka6 E SE-TCP. Sen köpte Irve Silesmo en plastkärra, en ASW 15. Snart köpte väl också flygklubben sin första plastkärra, en med T-stjärt (Libelle?). Men som du märker hängde jag inte med lika entusiastiskt i utvecklingen längre.

Foto: Ingemar Hagenfeldt.

SK12:an Jag tror planet bakom också är en Stieglitz, och jag tror att sporrhjulet är dolt bakom propellern. Den lilla grej som sitter ovanför marken längst bak är nog bara bogserkroken. Om man studerar foton på SE-BWL m.fl. i Civilregistret, ser man att krok, sporrhjul och nån sorts byglar är tre ganska separata utväxter på flygkroppen. Det går inte att se registreringarna på din bild, men ett pragmatiskt antagande är att de närbelägna klubbarna i Karlskoga och Arboga bidragit med var sin draghäst, SE-BWO respektive SE-BXO. Med lite god vilja kan man tänka sig att det står SE-BWO på det närmaste planet och SE-BXO på det bortre. Örebros SE-BXK hade sin registrering på kroppssidan enligt Civilregistret och är säkert inte med på denna bild. Men det närmaste planet ser faktiskt ut som om någon lagat flygkroppen med tjärpapp och påspikade trälister!!! Och övervingen ser nästan söndermöglad ut. Det måste naturligtvis finnas en annan anledning till utseendet, men visst ser det väl skumt ut?

Foto: Ingemar Hagenfeldt.

Jag tror att planet med stjärnmotor i bakgrunden är en Fairchild Forwarder. Jämför t.ex. med Civilregistrets SE-AYU. Den har samma konservburkslika motorkåpa och komplicerade arrangemang med stöttor. Och vad värre är, jag misstänker att även det främre planet är en Forwarder. De förekom ju även med radmotor, se t.ex. SE-BCF i Civilregistret. Jag har varken sett Forwarder eller Storch i verkligheten, men borde man inte se slots och längre vingar om det var en Storch? Och på bilden av Storchen SE-AKU i Civilregistret ser det inte ut som om den har landningsställ och vingstöttor hopkopplade.

Ja, Jehovas vittnen har sin bibel och jag har mitt Civilregister som legitimerar allt jag säger... Verkar det inte väldigt korkat att koppla ihop stöttor på det sättet? Vill konstruktören att planet ska flaxa med vingarna vid hårda och studsiga landningar?