Jag såg SE-ASY haverera

Vad som hände

Jag är son till Knut Johansson som hade gården där planet havererade, och jag såg själv hur olyckan gick till. Då var jag 8 år och hade dittills bara sett flygplan som små myggor högt uppe i himlen. Men det här planet kom flygande över hustaken på ganska låg höjd i riktning mot det öppna fältet alldeles söder om oss. Det hade en ovanlig målning med röda vingar och även rött stjärtparti.

När det passerade oss drog det av gasen till tomgång. Då sa pappa att det kommer att landa på vårt fält. Men planet vände om mot norr igen och kom tillbaka mot oss på bara 20-30 meters höjd med motorn fortfarande på tomgång. Åt det hållet finns inget fält att landa på. Då anade pappa oråd och ropade åt mig att jag skulle gömma mig. Det gjorde jag inte, för jag var nog lite panikslagen. Plötsligt drog planet på för fullt och steg för att komma över några björkar på gården, men då dog motorn. Jag upplevde det som om planet hängde alldeles stilla i luften en stund med nosen högt, men så vek det sig åt höger så att det åter riktades åt söder. När det slog i backen, vred det sig ett halvt varv igen och hamnade med nosen åt norr. Hade planet vikt sig åt vänster, hade vi nog fått det på oss.

Pappa sprang fram till vraket, hittade det som troligen var bensintanken ligga bredvid maskinen och kastade iväg den ut på gärdet för att förhindra brand. Han konstaterade då att tanken var tom. Troligen var det därför planet fått motorstopp och kanske var det även orsak till att det inte fattade eld direkt vid nedslaget.

En läkare från Fellingsbro körde förbi på Norrköpingsvägen (numera Gällerstavägen) som gick en dryg halvkilometer väster om oss. Han hade fri sikt över fälten och såg hur planet slog i backen. Då körde han in till oss. Han och min pappa fick bända loss flygläraren Gunnar Laurell ur planets framsits med spett.

Vi hade inte telefon, men mor kastade sig på cykel till granngården och ringde efter ambulans. Ambulansen kom och tog hand om de skadade. När den hade åkt, kom en bil från flygfältet, troligen från planets ägare Aero-Frabh. De sa till pappa att när haverikommissionen kommer, får han inte säga att tanken var tom. Det gick pappa med på.

Polisen begärde att platsen omedelbart skulle stängas av med rep och bevakas i skift dygnet runt, så att alla spår efter olyckan bevarades orörda åt haverikommissionen. Ett stängsel med hässjestörar och rep från gården ordnades. En av dem som vaktade var Bengt Andersson från Hovsta. Han skulle några månader senare omkomma i flygkrocken över Gustavsvik.

Haverikommissionen undersökte vraket noga och tog flera jordprover både vid planet och vid bensintanken ute på gärdet, men de verkar inte ha kommit fram till att tanken var tom. De konstaterade i alla fall att gasreglaget hade stått på fullt pådrag. Senare kom personal från flygbolaget och hämtade vraket. Då var jag tyvärr borta på söndagsskolefest. Jag hade betydligt hellre stannat hemma och tittat på när planet hämtades. Pappa hade bett att få köpa hjulen som han kunde ha god användning för, men bolaget var angeläget om att få dem med sig. De skulle återanvändas. De sa också att han var välkommen till flygfältet för att få en provtur som plåster på såren för allt besvär som olyckan orsakat honom. Men då svarade han "Nej tack, jag har sett hur ni flyger". Motorn kunde de inte ta i samma transport, utan den bars in på logen dit jag gick många gånger för att titta på den. Men en vecka senare kom personalen i en Ford 1934 V8 Coupé och hämtade den. Bilens passagerarlucka baktill öppnades och motorn sänktes ner där.

Eleven i det havererade planet, Olle Andersson, kallad Buss-Olle, kom senare ut till oss och gav pappa 20 kronor som ersättning för skador. Pappa hade gärna sett att flygläraren hade visat sig, men det gjorde han aldrig.

Bilder från haveriet

Frilansfotograf Åke Ahlstrand med sin firma Specialfoto har tagit följande bilder från olycksplatsen:

På första bilden ser man östra sidan av pappas ladugård. Det möjliga landningsfältet i syd ligger bakom planet. På tredje och fjärde bilden syns östra grannens ladugård. I skogen syns där även en vit fläck som är översta delen av skorstenen till ett boningshus på granngården som inte längre står kvar. På fjärde bilden är det jag som står längst till vänster i mössa med vit rand. Den långa grabben i kortbyxor kan möjligen vara min klasskamrat Lasse Eriksson.

Nedslagsplatsens läge

Nedslagsplatsen var här (RT90: 6566071, 1469186, WGS84: 59.21462, 15.26567) på Hitta.se:s karta, eller här på den inzoomade satellitbilden.

 
Stig Johansson i augusti 2013