Looping 1951

"Tidning för sportflyg, trafikflyg, stridsflyg". Utkommer varannan onsdag.
Redaktör, ansvarig utgivare och förlag: Yngve Norrvi.
Finns (2016) i skannad form på Modellflygnytts webbplats.

Här återberättas vissa delar av innehållet därför att det kanske kan vara av intresse för Gustavsviks flyghistoria. Även om originalartikeln är lång kan därför det som återberättas här ibland vara helt kort.

Nr 1   (4 – 17 apr)

På sid 5 presenterar Yngve Norrvi den nystartade tidningen och dess ambitioner.

- Helikopterflyg i fjällen

(sid 13, 24)

Ostermans Aero har nu också erövrat fjällen med helikopter, åtminstone en del av Jämtlandsfjällen. En Bell 47 har stationerats i Åre för att pröva dess möjligheter där och se om den kan vara till nytta i räddningstjänsten. I expeditionen ingår mekaniker Carl-Sture Carlsson, helikopterförare Nils-Gunnar Grimskog och flygchefen i Ostermans helikopteravdelning Rolf von Bahr.

Y n signerade originalartikeln (säkert Yngve Norrvi).

Rolf Broberg: Rolf von Bahr sålde sina autogiror till Örebro flygklubb 1949 för att övergå till helikopter i sitt AB Helikopterflyg. Det ser ut som om han istället valde att göra gemensam sak med Ostermans.

Nr 2   (18 apr – 1 maj)

- Svensk fallskärmstrupp

(sid 8-9)

Sid 8: Kapten Ivar Carlborg.

Att vi nu har börjat utbilda svenska fallskärmssoldater är knappast någon världssensation. Det hade det kanske varit för så där 20 år sedan. Men nu utbildas den första kullen i Karlsborg. Först utbildades fem man till instruktörer under ledning av den nya fallskärmsskolans chef, kapten Ivar Carlborg.

Den 12 apr ryckte den första försökskullen på 30 frivilliga in för en hård kurs på sex veckor. Markutbildningen görs med hjälp av flera enkla men geniala apparater, bl.a. tre slags torn att hoppa från.

Flygplanshoppen görs från en DC-3:a som flygvapnet köpt av ABA och som modifierats enligt amerikanska erfarenheter. Planet kallas "Pegasus". Engelsmannen Stan Kellaway och den svenske greven Erik Lewenhaupt tjänstgör som rådgivande experter.

Y n signerade originalartikeln (säkert Yngve Norrvi).

Nr 3   (2 – 15 maj)

Nr 4   (16 – 29 maj)

- Jordbruksflyg i attack mot rapsbaggen

(sid 1, 6-8, 27)

Hårdtränande lågflygspecialister i Norrköping är nu klara till strid för sommarens gröda. AB Jordbruksflyg har under ledning av flygchef Stig Holmgren haft några veckors hårdträning för sina piloter i den speciella sortens flygning som krävs för att kunna ta kål på skadeinsekterna.

Sid 8: Några av Jordbruksflygs puderkämpar vid träningslägret.
Fr.v: Torsten Thelning, Görsta Wickenberg, chefsmek Einar Svensson,
flygchefen Stig Holmberg, Hans Resmark och Bertil Asklöf.

Man använder genomgående den lilla Cuben med 65 hk motor för puderflygning. Flygarna tycker själva att typen är perfekt för uppgiften, och den är också ekonomisk. Luftfartsstyrelsen medger denna sortens flygning bara under förutsättning att piloterna specialutbildas. Pudringen måste göras på absolut lägsta höjd för att ha effekt, även på fält med skogsmasker, kraftledningar och holmar. Pudret måste spridas jämnt och inga fläckar får glömmas. Detta kräver rena cirkusflygningen.

På Kungsängens flygfält i Norrköping har man nu tränat precisionsflygning genom portar, lågsniff över både släta fält och i svår terräng med kryssning mellan hinder, flygning under ledningar mm. Norrköping kommer också att vara bas för sommarens alla uppdrag. Det råder ett slags frejdig beredskapsstämning här, för man måste ofta rycka ut mycket snabbt för att kunna bekämpa insektsangrepp innan det är för sent. Bolaget har redan nu kontakt med en hel mängd jordbrukare i södra och mellersta Sverige och räknar med en mycket intensiv säsong.

Sex av de sju piloter som AB Jordbruksflyg har f.n. är utbildade vid flygvapnet och har mellan 1000 och 2000 flygtimmar. Nestorn och flygchefen Stig Holmgren har inte mindre än 3800 flygtimmar, där det ingår linjefart med DC-3 i Indien och många år som flyglärare. Boråspojken Bertil Asklöf är dock helt civilt utbildad och har gått den långa vägen över segelflyget men nu avancerat till flyglärare.

Jordbruksflygs Cubar lastar 75 kg puder. Det räcker till 7,5 ha och sprids på 5-6 minuter. Planet kan landa nästan var som helst, så påfyllning kan ske på eller i närheten av pudringsområdet. Det går ungefär lika fort som ett flygpass, så under bra förhållanden kan man pudra 35-40 ha i timmen.

I USA räknar man med en mycket kort livstid för puderflygare. Han slår förr eller senare ihjäl sig, men det beror på att de inte ställer krav på specialutbildning och att de får jobba på ackord. De svenska puderflygarna kan alltid neka ett uppdrag om de bedömer det som alltför riskfyllt. Flera lantbrukare har tagit hänsyn till riskerna och flyttat bepudringskrävande gröda till mindre riskabla fält.

Y n signerade originalartikeln (säkert Yngve Norrvi).

Nr 5   (30 maj – 12 jun)

Nr 6   (13 – 26 jun)

Nr 7   (27 jun – 10 jul)

Nr 8   (11 jul)

Sid 5: ANA:s helsidesannons för Super Cub. Idealisk för jordbruksflyg, lastar 1/3 ton kemikalier.

- Ålleberg prövar DK och radio

(sid 1, 12-13)

Segelflygutbildning i dubbelkommando (DK) tar allt mer fart. I år kör Ålleberg för första gången tre sådana kurser i följd.

Ingenjör Olle Berg har byggt den suveräna distansradio som Billy Nilsson och Tage Löf använde under VM. Nu har han i samarbete med KSAK konstruerat en liten envägsradio där instruktören på marken sänder sina tips till elevens mottagare i planet. Sändaren bärs i en rem om halsen. Nu prövas denna utrustning på Ålleberg för elever som gör sina första EK-starter och vid inflygning på nya typer av segelflygplan.

(Originalartikeln var osignerad)

- Telegrafi försvinner, VHF kommer

(sid 8-9)

Flygtelegrafisternas yrke är i utdöende. Flygbolag över hela världen har börjat spara in telegrafisten och låter piloten använda telefoni istället. Med trafikplanens allt högre marschhastigheter blir det också allt viktigare att positionsrapporter mm utväxlas utan dröjsmål direkt mellan pilot och trafikledare. Att lämna över ett meddelande till en telegrafist som sänder till en telegrafist i andra ändan som vidarebefordrar meddelandet till mottagaren blir en onödig fördröjning.

Under andra halvåret 1949 försiggick 70 % av all kommunikation på Nordatlanten per telefoni. I Europa är Storbritannien föregångare med telefoni på ultrakortvåg (VHF) för distriktstrafikledningarna.

Men radiotelefoni medför också vissa problem. Det svåraste är språkfrågan. Nästan alla piloter klarar engelska hjälpligt, men i många länder är det värre med trafikledarna. Man försöker därför utveckla en flygengelska med standardfraser och starkt begränsat ordförråd. Ett annat problem är de komprimerade och kodade väderrapporter som varje halvtimme telegraferas från tio stationer i tät följd. Det låter sig inte göras på telefoni. Telefoni har inte heller samma räckvidd och läsbarhet under svåra mottagningsförhållanden som telegrafi.

Även Sverige har kommit en bit på väg. SAS ansökte i juni 1949 hos LFS om att få använda telefoni i luftfartslederna och fick tillstånd att göra prov på VHF. Under vintern 1949-1950 utarbetade LFS en preliminär plan för övergång till VHF-telefoni, kompletterad med kortvåg (HF)-telefoni för södra och mellersta Sverige. Det kommer preliminärt att bli 10-12 fjärrmanövrerade sändar- och mottagarstationer utplacerade på lämpliga, högt belägna platser som har möjlighet till kraftförsörjning. Stationerna blir indelade i tre grupper som manövreras från distriktstrafikledningarna i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Fortfarande pågår räckviddsprov för tilltänkta platser. Tre frekvenser ska användas, 118,5, 118,9 och 119,3 MHz.

Provflygningar görs av flygande personal från trafikledningarna i en Ercoupe från Stockholms Flygklubb. Markpersonal från Telegrafstyrelsens radiobyrå deltar med en stor skåpbil som har en sändare och mottagare med en antenneffekt på ca 50 Watt. Den ställs på de rekognoscerade platserna varpå planet gör upprepade sändningar medan det flyger mot och från platsen.

Redan nu är stationerna i Stockholm, Norrköping och Malmö i drift. Stationerna i Nässjö och Älmhult beräknas komma igång under somamren och övriga stationer under nästa år.

Som komplement och reserv för VHF-stationerna finns redan nu färdigställda HF-stationer på två frekvenser (3062,5 och 5672,5 kHz) i Stockholm, Göteborg och Malmö.

O h l signerade originalartikeln.

Nr 9-10   (8 – 21 aug)

På sid 26-27 finns en tabell över svenska företag i yrkesmässig luftfart och vilka plan de disponerar.

Rolf Broberg: I listan hittar man bl.a. Taxi-Flyg i Norrköping som flyger Seabee AXO. De annonserade i Örebro-Kuriren den 25 jun 1953 om rundflyg vid Hjälmaren – först från Vinöns västra brygga och sedan från Hjälmarbaden närmare Örebro.

Nr 11   (22 aug – 4 sep)

På sid 19 annonserar Ostermans bl.a. ut två Ercoupe "som nya".

Rolf Broberg: Jag undrar om örebroaren och klubbmedlemmen Gösta Kleist köpte en av dessa två plan. Han ägde SE-BFZ sedan tidigare, men hade enligt vissa uppgifter även SE-BNC, åtminstone 1952.

Nr 12   (5 sep – 9 okt)