Looping 1953

Officiellt organ för KSAK, organ för Svenska Pilotföreningen.
Redaktör, ansvarig utgivare och förlag: Yngve Norrvi.
Finns (2016) i skannad form på Modellflygnytts webbplats.

Looping är fortfarande organ för KSAK och Pilotföreningen, men kanske inte längre för Stockholms flygklubb m.fl. Här återberättas vissa delar av innehållet därför att det kanske kan vara av intresse för Gustavsviks flyghistoria. Även om originalartikeln är lång kan därför det som återberättas här ibland vara helt kort.

Nr 1   (jan)

På sid 32 under rubriken "Nytt från KSAK" berättas att KSAK nu fördelat den segelflygmateriel de fått från flygvapnet i december 1952.

Weihe gick till Eskilstuna, Linköping, Nyköping, Östersund, Borlänge, Örebro. De båda sista fick havererade Weihe som kräver reparation.

Kranich gick till Visby, Gävle, Trollhättan, Jönköping, Karlskoga, Kristianstad, Lidköping, Stockholm, Uppsala, Karlstad, Västerås, Östersund, Södertälje, Skövde, Varberg och Ållebergsskolan. Två uppläggs som reserv.

Grunau Baby gick till Malmö, Arboga, Kallinge, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Ludvika, Hulån, Landskrona, Skövde, Varberg, Ållebergsskolan. Två uppläggs som reserv.

Bogserflygplan (säkert Sk 12) gick till Göteborg, Malmö, Arboga, Kallinge, Borlänge, Visby, Gävle, Trollhättan, Jönköping, Karlskoga, Kristianstad, Norrköping, Nyköping, Stockholm, Uppsala, Västerås, Örebro, Östersund, Hälsingborg och Ållebergsskolan. Två kasserade plan uppläggs som reserv.

SG 38: 25 st delades ut bland klubbar och 3 lades upp i reserv.

Örebro fk:s verksamhetsberättelse 1953 sid 10: Den havererade Weihen som klubben fick byttes mot en Kranich SE-SPU (troligen en från KSAKS reserv). Och den Sk 12 Stieglitz som vi fick återlämnades då den var alltför dyr att reparera.

Rolf Broberg: I motsvarande spalt i nr 2 sid 36 skriver tidningen att "KSAK fick förra året i gåva av flygvapnet 61 glid- och segelflygplan samt 11 motorflygplan". Dessa siffror stämmer dåligt med uppgifterna ovan. Det kan möjligen bero på ett antal återlämningar, i så fall 5 segel- och glidflygplan samt hälften(!) av alla utdelade Sk 12:orna.

- Sunne har skapat ett eget flygfält

(sid 10-11)

Olle Håkansson hade tagit med en journalist till Sunne vid invigningen av deras nya flygfält. Där hade de bogserats upp i Slingsby av en Sk 12:a. På 1300 m fick de sällskap i termiken av Hugo Hassel som flög Olympia. Termiken i Sunne verkade vara mycket bättre än hemma i Karlstad. Även med vinsch tidigare på dagen hade Olle fått termikanslutning tre starter i följd.

Fältet var i stort sett klart redan för två år sedan, men nu hade banorna satt sig och verksamheten kommit igång.

Eldsjälen Kalle Bäckström drev på bildandet av Sunneklubben, en av Sveriges första segelflygklubbar. En vinsch och två Anfänger byggdes, till största delen av Bäckström själv. På vintrarna startade man på isarna och på sommaren från en mycket smal bana på Holmby ägor, någon km nordväst om Sunne.

När Kalle Bäckström flyttade till Arvika tog Einar Emegård över i Sunne och drev flygfältsfrågan. Sunne köping förvärvade Holmby gård och arrenderade ut mark för ett flygfält. Medel till startbanor om 550, 600 och 700 m skaffads genom att 23 medlemmar i flygfältsföreningen tecknade andelar om 500 kr. Det blev tre banor med 20 m finplanterat grässtråk kantat av en 20 m säkerhetszon på ömse sidor.

Fältet har en hangar för två segelplan. Ny hangar, klubbhus, servering och åskådarplatser planeras i optimistisk anda. Det är meningen att Värmlands Flygklubbs Karlstadsavdelning ska flytta upp verksamheten till Sunne några veckor varje sommar.

Nr 2   (feb)

På sid 36 berättas att Borås nya flygfält i Viared ska invigas i år. Just nu är det nysått.

På sid 30 skriver Karl Svänsson om flygstart kontra vinschstart. I Sverige anses att man måste flygstarta vid prestationsflygningar. Men tyskarna testar nu vinschstart med "tyngdpunktskoppling", dvs en koppling i botten på segelplanet strax framför tyngdpunkten. Med 1000 m lina når de 600 m i svag vind. En flygstart till 400-500 m är runt 2-3 gånger så dyr som vinschstart. Är det värt priset?

- Minnestext efter Knut Sigvard Gunnerfeldt

(sid 8)

Sid 8: Knut Gunnerfeldt.

Knut Sigvard Gunnerfeldts bortgång har utlöst sorg och saknad inte bara i flygarkretsar utan även bland den stora allmänheten. Han var en av den svenska ambulansflygningens pionjärer, en skicklig, omdömesgill och modig man, osjälvisk och med det uppoffrandets sinnelag som gjorde honom till främst de norrländska obygdernas samarit. Hans humanitära insatser har inte bara skapat respekt för flyget såsom effektivt transportmedel utan även för de män på vars lott det kommit att med risk för eget liv söka rädda andras. Det känns bittert att Gunnerfeldt skulle omkomma under en flygning som till synes utförts under de mest gynnsamma omständigheter sedan han i åratal gjort flygningar, vilkas genomförande tvingat honom att mobilisera hela sin skicklighet.

Yngve Norrvi

- Småflyget är inte efterblivet

(sid 12-13, 26)

Valle Forslund, privatflygare och Cub-försäljare hos ANA i Nyköping om nya (Tri) Pacer:
– Visst är det en "Cub", men ändå ett jättekliv i utvecklingen. Han visar Sveriges första och hittills enda exemplar, SE-BUS.

Jämfört med den 10 år äldre 65 hk Cuben har Pacern väldigt många förbättringar, i flera fall fördubblingar. Dubbla antalet sittplatser, dubbla motorstyrkan, tredubbla flygsträckan, nästan fördubblad marschfart, självstart, landningsstrålkastare, klaff, samt en helt annan komfort och instrumentering. Den kan fås med nos- eller sporrhjul och även med ILS och autopilot.

Ikaros signerade originalartikeln.

Nr 3   (mar)

- Ostermans 6 år med helikopter

(sid 17-18)

Ostermans Aero introducerade helikoptern i Sverige i februari 1947. Det har varit en resa med stora kostnader att övertyga allmänhet och myndigheter om helikopterns användbarhet. Under de första fem åren flög Ostermans 20 000 rundflygspassagerare och gjorde demonstrationsflygningar på 400 platser.

Nu får de en del viktiga ambulans- och postflyguppdrag, speciellt i Stockholms skärgård. De flyger under perioder när andra transportsätt är underlägsna eller omöjliga. Även sprutning och pudring mot skadeinsekter med helikopter har blivit vanligare, liksom hormonbesprutning mot lövträd i Norrlands barrskogar. Där är det ofta brist på landningsplatser för konventionella flygplan.

För närvarande har Ostermans åtta anställda helikopterförare samt en stor stab av tekniker och mekaniker. Nils "Grimman" Grimskog har kanske flugit flest uppdrag i bolaget. Han började som mekaniker och blev sedan förare. Han har haft uppdrag i många länder, t.ex. Finland, Danmark och Tyskland.

Utbildning av helikopterpiloter och mekaniker är också ett av Ostermans verksamhetsområden. Just nu utbildar de en grupp norska piloter och mekaniker. Om bara fler inser helikopterns betydelse finns mängder av uppdrag som kan få verksamheten lönsam. Det är på tiden att bolagets pionjärinsatser börjar ge ordentlig utdelning.

Ikaros signerade originalartikeln.

Nr 4   (apr)

- Örebor modellflygklubb Hobby höll årets vintertävling

(sid 30-31, 34)

Örebroklubben Hobby tog över arrangerandet av årets vintertävling från en klubb som lämnat återbud i sista stund. Det kom 106 deltagare från hela landet. Vädret var blåsigt och frestade hårt på modellerna, men det blev ändå mycket flyga av.

- I S-INT-klassen vann G. Åbergh, Norrköping. I Silesmo, Örebro, blev 5:a.
- I G-INT-klassen vann A Håkansson, Malmö. P O Karlsson, Örebro, blev 7a.
- I F-klassen vann E Hult, Örebro. Göran Stenström, Örebro, blev 4:a.
- I Lagtävlingen vann Aeroklubben i Malmö (R Hagel, A Håkansson, P Håkansson).

Bananen signerade originalartikeln.

Nr 5   (30 maj – 12 jun)

Nr 6   (jun)

På sid 6-7: berättas i ord och många bilder om invasionen av nödlandande amerikanska bombplan på Bulltofta. En stekhet dag veckan före midsommar 1944 kom det hela 16 skadeskjutna Liberatorplan.

Sid 14: Fr.v: skolchefen Lennart Ståhlfors och chefs-
instruktören för segelflyget Bengt C:son Bergman
på Ållebergsrestaurangens altan.

På sid 14 berättas att segelflygskolan Ålleberg kör igång sin trettonde säsong. Tack vare påspädning från flygvapnet har man nu bl.a. fem tvåsitsiga segelflygplan. I stallet finns därmed två Kranich, två Slingsby och en Schweizer 2-22, fyra högvärdiga Weihe och tre Olympia. Dessutom finns en hel division "småkärror" – Grunau Baby och Baby-Falken. Man startar med tre topptrimmade Mothar och två vinschar. Det finns även en Link trainer. Eftersom all utbildning nu sker i dubbelkommando står de gamla glidflygplanen undanstoppade.

På sid 31 och 38 berättas om Jönköpings flygklubbs 20-årsjubileum. Det finns bilder på segelflygchefen Martin Karlholmer, glidflyginstruktören Hans Blinge, klubbens äldste aktive Einar Levin, materialgrabbarna Bo Carlsson och Lennart Pettersson, samt en 15-årig Hoh Fang-Chiun i modellflygsektionen. Hoh pryder även förstasidan.

- Nya DK-instruktörer har utbildats

(sid 11)

Den svenska segelflygutbildningen går allt mera över till dubbelkommando (DK). Under maj har det varit kurs i fyra veckor på Sävare flygfält utanför Lidköping där 12 nya DK-instruktörer utbildats med KSAK:s chefsinstruktör Bengt C:son Bergman som bas.

Både Slingsby och Kranich har använts, oftast med vinschstart. KSAK:s nya vinsch har två lintrummor, vilket medger täta starter. Deras gamla vinsch har fått en ny 140 hk motor och klarar nu även den tunga Kranich utan problem.

De nya instruktörerna är:

• Lars-Erik Andersson, Nyköping
• Karl Ivan Andersson, Gotlands Flygklubb
• Nils-Erik Blom, Skövde
• Jan Hallbäck, Malmö
• Lennart Hansson, Hälsingborg
• Otto von Köhler, Stockholm
• Stig Larsson, Eskilstuna
• Bengt Söderholm, Gävle
• Alf Thörnblad, Kalmar
• Motorflygläraren Hermansson, Gävle

Två deltagare saknas i uppräkningen, bl.a. Rolf Hossinger, Kristianstad, som visas på bild. Fullföljde de inte utbildningen? Yngve Lindgren berättar om Rolf Hossinger i sin Bilder från Ålleberg.

Nr 7   (jul)

- Vi flyger Piper Pacer

(sid 10-11)

Loopings medarbetare har nu provflugit Sveriges enda Piper Pacer SE-BUS, som f.ö. köpts av direktör Lithander i Göteborg. Detta exemplar är utrustat med noshjul vilket ger det ett egendomligt utseende men samtidigt utmärkta markkörnings- och landningsegenskaper. I USA har hittills de allra flesta valt Pacer i utförandet med noshjul. Det håller uppenbarligen på att erövra även Cubmarknaden.

Planet tillhör de absolut snällaste. På marken kör man som med en bil. Sikten är utomordentlig. I luften behöver man just inte göra något alls. Att överstegra planet på rakkurs är nästan omöjligt.

Y n signerade originalartikeln (säkert Yngve Norrvi).

Nr 8   (aug)

Nr 9   (sep)

Nr 10   (okt)

På sid 7-9, 39 beskriver Yngve Norrvi i ord och bild hur Ostermans piloter, bl.a. Fritz Wahlgren, sprider hormonpreparat över skogshyggen med helikopter. Det dödar björken så att barrskogen kan växa upp. De första försökern gjordes 1951. De slog väl ut och helikoptern visade sig vara mycket lämplig för uppgiften. Sommaren 1952 testade man på 4700 ha och i år besprutar man 13 000 ha. Besprutning beställs hos Basbolaget (BAS = Bekämpning Av Skadeinsekter).

På sid 29 berättas om segelflyginstruktörskursen (SIK) på Ålleberg 9-29 sep. Ållebergschefen Lennart Ståhlfors ledde kursen, biträdd av Karl-Göran Klevstigh. Alla 11 elever godkändes, däribland Irve Silesmo, Örebro. Irve Silesmo och Ernst Arvid Persson från Linköpings fk hade motorflygutbildning och omfattande segelflygpraktik, och kunde därför gå SIK utan att förut ha gått GIK (som förmodligen är glidflyginstruktörskurs).

Rolf Broberg: Jag har aldrig sett Irve flyga motorplan. Det stämmer liksom inte för mig. Frågan är om han i sin ungdom ändå tog motorcert, eller om artikeln menar att Persson hade motorflygutbildning och Silesmo omfattande segelflygpraktik.

Nr 11   (nov)

Rolf Broberg: Troligen gäller annonsen SE-BFP eller SE-BZP, om det nu inte handlar om en maskin som aldrig blev svensk medborgare.

SE-BFP importerade Figge Bergman 1950. Han sålde den till AB Damkappor i Göteborg samma år och förmedlade den kanske senare till näste ägare som blev Aerobolaget i Borås 1955. (Se Hans Åmans bilder på denna maskin i Aerobolaget.)

SE-BZP kom till Sverige 1951 men registrerades först 1954 då den köptes av samma AB Damkappor, men nu i Kungsbacka. (Undrar varför de bytte från en Reliant till en annan.)

Nr 12   (dec)

- Helikoptern "Indiska reptricket – utan rep"

(sid 16-19)

"Indiska reptricket – utan rep" är författaren, filosofen och helikopterentusiasten Piet Heins definition av helikopterflygning. Artikeln beskriver helikopterns utveckling från Leonardo da Vincis skiss via 1800-talets fruktlösa försök utan en bra drivkälla, Juan de la Ciervas autogiro, Heinrich Fockes verkligen flygande helikopter, Igor Sikorskys envetna försök som till slut gav frukt och Lawrence D Bells helikopter Bell 47 som fick världens första luftvärdighetsbevis för helikoptrar.

Bo Hedbom signerade originalartikeln.