Texten i sökbar form

[Bild: Signallottor användes för rapport- och förbindelsetjänsten. Här sitter Monica Wiklund i den tillfälliga men ständigt överbelastade telefonväxeln.]

[Bilder: Ingenjör Majken Jansson skötte huvudparten av det ansvarsfulla barografjobbet, som hon träänat under många segelflyg-SM. Nedan en söt interieör från den inte alltid så lugna pressavdelningen: "Rina" Wilhelms till vänster och Ruth Norrvi i informationstagen.]

EN ANNAN SAK som nog kunde ha blivit kvistig (om inte folk i allmänhet nu vore så snälla och vänliga när det verkligen behövs) var att visa utlänningarna till rätta när de damp ner, kanske långt borta i ensliga trakter, och träffade folk som möjligen förstår småländska och dalmål men just inga andra tungomål. Det hade ordnats så att varje förare dels fått ett litet tryckt kort på vilket det stod en på svenska skriven förklaring, att mannen i fråga var utlänning, att han deltog i segelflyg-VM, att han inte bgrep svenska och att vederbörande skulle vara bussig att ringa upp tävlingscentralen i Örebro.

Det fungerade finfint. Det ringde ilsamtal för glatta livet, och medan jugoslaver eller engelsmän, schweizare eller amerikaner väntade på hemtransport, bjöds de av välvilliga bondmoror på både kaffe och smörgåsar för att liva upp de många gånger mycket domnade livsandarna efter kanske 7–8 hårda och spännande timmar i luften. I en del fall ställdes det till riktiga kalas för de neddimpande gästerna under deras väntan på markfolket. Och det resulterade bl.a. i att utlänningarna innan de lämnade Sverige bad oss svenskar att till folket i bygderna framföra ett hjärtligt tack för all den vänlighet som visats. Sådant skapar vad man på reklamspråk kallar goodwill.

För transporterna var det ordnat med en svensk språkkunnig guide för varje tävlande. Den guiden var samtidigt kontrollant och skulle förutom kontrollantskapet hjälpa till rätta, förmedla nödvändiga telefonsamtal och annat.

Guiderna hade ett mycket svårt jobb, men på det hela taget tycks de ha skött det bra, i varje fall så bra som det över huvud taget är möjligt mitt i tävlingshets, främmande tungomål och hårt jobb natt och dag längs landsvägarna.

Organisationen omfattade allt som allt, tävlingsledning, jury och allt inbegripet, 135 personer plus personal i marketenteri och andra som indirekt hade med tävlingen att göra. Därtill kom de 29 tävlingsförarna plus deras tre medhjälpare vardera, d.v.s. 87 personer, jämte nio särskilda nationsledare. Detta gör tillsammans 260 personer. Lägger man sedan därtill de journalister och fotografer, som mer eller mindre kontinuerligt följde tävlingarna, så kommer man upp i ett antal på över 300 stycken aktiva. Så nog sattes folk i arbete.

Arbetet var uppdelat på olika avdelningar med vardera sin ansvarige chef. Förutom jury, tävlingsledaren och hans sekreterare jämte