Början •
Inledning •
1:a tävlingsdagen •
2:a tävlingsdagen •
3:e tävlingsdagen •
4:e tävlingsdagen •
5:e tävlingsdagen •
6:e tävlingsdagen •
Planen de flög •
Diagram o karta •
Vann rätt man? •
Segelflyg-VM i siffror
|
||||||||||||||||
sid 6 |
||||||||||||||||
Texten i sökbar form [Bild: Segelflyg-VM öppnades officiellt av generalmajor Paul R. af Uhr, ordförande i Aeroklubbens verkställande utskott. Här gär de elva nationernas flaggor i topp under trumpetfanfarer.]
SEGELFLYGS-VM I ÖREBRO 1950 var inte de första internationella segelflygtävlingarna i världen. Redan på 1920-talet anordnades internationella sådana, främst i Tyskland, men evenemanget i Örebro var det första officiella segelflyg-VM som någonsin arrangerats. Därför borde – mänskligt att döma – organisatörerna ha darrat en liten smula på manschetten innan det hela kom igång. En gång tidigare hade en liknande tävling ägt rum, 1948 i Schweiz. Där deltog Sverige (med en första och en fjärde placering som ärofullt resultat för övrigt), men det var också de enda erfarenheter organisatörerna hade av internationellt tävlingssegelflyg. Så manschettdarrningen – om den nu någonsin funnits, vilket betvivlas – kan ursäktas. Man hade emellertid andra erfarenheter som var en god grund att bygga på, d.v.s. hela raden av officiella och inofficiella SM ända sedan 1942. Därav lades SM 1949 i Örebro på förhand upp som en ren generalrepetition inför det VM som man redan då var ganska säker på att man skulle få anordna.
Många har frågat sig varför lilla Sverige fick arrangera första officiella VM i denna sport. Svaret är: KSAK – Kungl. Svenska Aeroklubben, som är sportflygets högsta organisation i Sverige och som dessutom är speciellt engagerad som s.k. verkställande organ inom det statsunderstödda segelflyget – är en av världens äldsta flygorganisationer med 50-årsjubileet infallande 1950. Sådant för firas. Svenskt segelflyg har vidare, främst under de senaste åren, låtit tala en hel del om sig i internationella sammanhang och fått gott rykte. Bl.a. för Per Axel Perssons nära nog fantastiska världsrekord i höjd 1947 och hans seger i Schweiz-tävlingarna 1948 (en seger som för övrigt post festum givit honom titeln World Champion i Soaring 1948). Vidare genom Arne Magnusson skompletterande fjärdeplacering i samma tävling (där Sverige deltog med bara två man) samt genom en god inre och yttre organisation som många utlänningar tycks veta betydligt mer om än många svenskar. Alltnog. Redan vid FAI-konferensen 1948 ansökte KSAK att få arrangera VM i samband |
||||||||||||||||
|