Texten i sökbar form

[Bild: "Director of location" var den mer skämtsamma än officiella benämningen på Sven Lindqvist, som var förläggningschef på Engelbrektsskolan i Örebro, där större delen av de tävlande och många av funktionärerna var förlagda under VM-dagarna. Ett surrande Babylon som folkskolemagistern Sven trivdes med.]

[Bild: VM:s reparationsservice förestods med den äran av chefen för Ållebergs flygplansverkstad Yngve Lindgren (i baskern). Han uträttade storverk när det gällde att rätta till skavanker på tävlingsplanen och blev härför mäkta populär. Här pratar han med världsrekordhållaren i hastighet, Siegbert Maurer, Schweiz (till vänster) och svensk-schweizaren Olle Håkansson från Karlstad.]

stavsordning efter tillnamnen. Någon lottning behövde givetvis inte företagas då en sådan skulle sakna all betydelse i sammanhanget.

Samtliga dessa 29 ställde upp och alla 29 genomförde också hela tävlingen. Alla utom en – Lepanse, Frankrike. Han slog sönder sitt plan i landningen näst sista tävlingsdagen och det fanns ingen chans att han skulle hinna reparera till nästa dag. Därför blev han den ende som fick åka ifrån VM utan att ha tävlat samtliga de sex regelmässiga dagarna. Någonting som både han och övriga djupt beklagade.

MAN VAR FRÅN BÖRJAN på det klara med att detta VM icke skulle gå att genomföra utan flygvapnets medverkan. Denna medverkan kom också helhjärtat och effektivt, och det samarbete som etablerades vid detta segelflyg-VM mellan civilt och militärt flyg var präglat av sådant intresse för saken, förståelse för motparten och bortseende från fjuttig prestige, att det kan stå som ett evärdligt föredöme för allt vad smarbete mellan civila och militära organisationer heter.

Och resultatet blev gott. Dels därför att organisationen var planlagd i detalj och på erfarenhetsgrund, dels för att segelflygare kanske är – när det verkligen gäller – det minst småaktiga släkte som existerar.

Ett bevis på att organisationen fungerade bra är bl.a. att inte en enda protest avlämnades under hela VM. En specialjury på fem man var från början tillsatt för att kunna rycka in i protestfall och liknande situationer, men frågan är om man någonsin sett fem så stora starka karlar gå omkring i nära två veckor och ha så lite att göra. Det bör ha blivit avkoppling.

En sak som tävlingsdeltagarna och i första hand de utländska var skeptiska inför var starttjänsten. Vid tävlingar av detta format är det ju av särskild vikt att starttjänsten klaffar så att varje tävlande kan komma i luften någotsånär vid den tidpunkt han själv vill. Utomlands är man van vid att starterna mestadels sker med vinsch. Har man bra materiel går det också ganska fort att få upp segelflygplanen i luften på det sättet. I Sverige duger emellertid inte denna metod i en tävling därför att man med vinsch mycket sällan når sådana höjder att termikanslutning är någorlunda säker. Dessutom vill man av säkerhetsskäl inte ha en hel mängd segelflygplan samlade