Början •
Inledning •
1:a tävlingsdagen •
2:a tävlingsdagen •
3:e tävlingsdagen •
4:e tävlingsdagen •
5:e tävlingsdagen •
6:e tävlingsdagen •
Planen de flög •
Diagram o karta •
Vann rätt man? •
Segelflyg-VM i siffror
|
||||||||||||||||
sid 29 |
||||||||||||||||
Texten i sökbar form slaven numera, icke helt utan orsak som det skulle visa sig. Arne Magnusson kom på åttonde plats men lyckades trots detta avancera från sjätte till femte plats totalt. MAN BÖRJADE NU KUNNA URSKILJA en tytdlig tätgrupp på fyra man, Paul Mac Cready, Billy Nilsson, Milan Borisek och Per Axel Persson, inom vilken mänskligt att döma den blivande världsmästaren borde befinna sig. Poängskillnaden mellan dessa fyra var inte större än knappt 34 poäng, därav bara drygt 11 mellan Mac Cready och Nilsson, cirka 20 mellan Nilsson och Borisek och endast drygt 2 poäng mellan Borisek och Persson. Man kunde alltså inte klaga på vare sig jämnhet eller spänning i striden om VM-titeln och man hoppades nu bara på att vädret skulle medge ytterligare två tävlingsdagar. Om så icke blev fallet skulle Paul Mac Cready ta hem världsmästerskapet efter sina prestationer under de fyra gångna tävlingsdagarna. Vilket i och för sig inte skulle ha inneburit någon större orättvisa. Men givetvis ville alla – även Paul Mac Cready – ha ut de önskvärda sex tävlingsdagarna. Den sammanlagda flugna distansen fjärde dagen blev 2 686,8 km och flygtiden cirka 56 timmar. Genomsnittshastigheten för dew tre bästa blev 74,3227 km/tim och hastighetsdagsfaktorn 1,717, alltså betydligt mindre än vid hastighetsflygningen två dagar tidigare. [Tabell: 4:e tävlingsdagen 9/7 (resultat)]
[Bilder: De båda engelsmännen P. G. Mallett (ovan) och Lorne Welch nådde inga större framgångar under segelflyg-VM men ser inte ledsna ut för det. Inga dåliga förlorare från det hållet.] |
||||||||||||||||
|