Texten i sökbar form

Det visar sig även här att Billy Nilsson har den ojämförligt jämnaste serien med totalplaceringarna 3-1-1-2-2-1. Paul Mac Cready har serien 2-6-3-1-1-2 och Milan Borisek 5-7-4-3-7-3. Maks Arbajter har den absolut brantaste kurvan av samtliga med serien 24-18-15-10-8-4, en "stighastighet" uppåt i resultatlistan som i någon mån delas av Tage Löf: 19-23-21-18-13-7.

Femman Arne Magnusson är här liksom när det gäller platssiffrorna en av de jämnaste med serien 7-8-6-5-4-5. Per Axel Persson har serien 6-2-2-4-3-6, Ad. Gehringer 4-5-7-7-5-8, René Fonteilles 9-3-5-6-6-9 och Henri Lambert 20-9-14-12-10-10.

ANLEDNINGEN till denna, av många kanske ansedd som onödiga eller kanske till och med näsvisa statistik, är inte bara en outsläcklig lust att söka värdera färdigheter och möda i siffror, och helst så många som möjligt, utan snarare ett försök att genom en siffermässig analys (om denna pretentiösa benämning tillåtes) komma den hemlighet på spåren, som innebär lösningen av tävlingssegelflygets regelfråga.

Det får nämligen inte anses vare sig impertinent eller ett utslag av okynnig kritikerlusta, om jag i detta sammanhang framhåller som min åsikt att vi fortfarande har långt kvar till sådana regler som kan ge ett absolut rättvist utslag i en segelflygtävling. Vi har kommit långt på vägen dit, det är ovedersägligt, kanske längre än som rimligen kan fordras efter den relativt korta tid som förflutit sedan man började driva segelflygning såsom tävlingssport i större utsträckning.

Den väg som är kvar till målet går emellertid helt och hållet över de statistiska analysernas mången gång mycket hindersamma och svårforcerade mark.

Segelflyg-VM 1950 är den i internationell bemärkelse viktigaste segelflygtävling som någonsin hållits. Resultaten, erfarenheterna och slutsatserna därva kommer måhända att bli grundläggande för den närmaste framtidens utveckling av tävlingssegelflyget.

Därmed har segelflyg-VM 1950 i Örebro haft betydelse inte bara som ett mäktigt och intressant skådespel för ahbituéerna, en glad och gemytlig internationell träff för goda sportsmän och i vänlighet generösa människor från alla delar av världen. Evenemanget får därmed också betydelse för segelflygets fortsatta utveckling såsom sport.

. . . den fina men för gemene man till synes litet svårtillgängliga sporten – vilket för att bli tillgänglig bara fordrar en smula uppgivelse av konservativ fördom uttryckt i orden: "Det där begriper jag mig inte på!"

TILL SLUT NÅGRA ORD om pressen och segelflyg-VM. Svenskt segelflyg har kämpat hårt för att få segelflyget accepterat av pressen som en sport likvärdig varje annan spoprt av samma omfattning. Dessa ansträngningar har inte alltid givit det resultat segelflygarna tyckt vara rimligt.

Under segelflyg-VM i Örebro visade emellertid både den svenska dagspressen och veckopressen en generositet som överträffade de djärvaste förväntningar. VM blev visserligen, helt eller delvis arrangörerna oförskyllt, den ur svenskt synpunkt mest välregisserade tävling man kan önska sig med dramatisk spänning för främst svenska supporters ända till sista sekunden, och det gjorde tidningarna – och tack för det – "saker" av.

Den internationella fackpressen – liksom i någon mån dagspressen i de länder som var representerade – har gjort ett verkligt stort nummer av tävlingarna, vilket arrangören KSAK och dess välvillige stödjare flygvapnet med tacksamhet noterat. Med den utformning reportagen och kommentarerna fått innebär denna publicitet en mycket god reklam för vårt land. En reklam som kanske är väl värd de mycket stora ekonomiska uppoffringar som gjordes för att föra det väldiga företaget i hamn.

Och i och med att ordet ekonomi fördes in i sammanhanget gör man sig osökt frågan: kan man verkligen hoppas på att något land anser sig orka med att arrangera ett VM om två eller fyra år igen, när vederbörande aspirant får ta del av KSAK:s ekonomiska rapport från VM i Örebro, i vilken man mellan raderna kommer att få läsa, att alla intäkter genom entréavgifter etc. uppgick till 15 % av utgifterna . . . ?

I DEN RAPPORTEN nämns kanske inte att de återstående 85 procenten till största delen betalades av folk, som ansett det förenligt med sina, flygets och landets intressen att med hand på plånboken se till att tävlingarna kom till stånd . . . Varmed är sagt att KSAK huvudsakligen förmedlat och inte själv spenderat alla kostnaderna.