Texten i sökbar form

[Bilder: Paul Lepanse (bilden till vänster) blev den ende som till följd av haveri inte kunde genomföra alla VM-dagarna. Den originella stråhatten var förträfflig mot det starka solskenet. – Engelsmannen P. A. Wills får här moderliga råd av bl.a. engelska lagledarinnan Ann Douglas (i mitten) och nådde kanske tack vare detta en 6:e-placering i femte dagstävlingen.]

Fransmannen Paul Lepanse blev femma, engelsmannen Wills sexa och Tage Löf sjua. Löf gick därmed upp från 18:e till 13:e plats.

Sven Alm gjorde en dundertabbe och hamnade på 28:e plats i dagstävlingen efter en svag flygning på knappt 5 mil, vilket gjorde att han sjönk från 9:e till 18:e plats.

Den mest uppmärksammade flygningen denna dag gjorde utan tvekan dansken K. A. Rasmussen, som med sin svenskbyggda "Fi-1" vinkade adjöss åt de övriga mer eller mindre "södergående" VM-kamraterna och flög till Sälen, så långt norrut som aldrig någonsin en svensk, mycket mindre någon annan, segelflugit. Rasmussen blev 10:e man i dagsetappen genom denna flygning och förste riktige "norrlandsflygaren" i segelflyghistorien.

Vid landningen i ett brant motlut råkade Rasmussen slå sönder skidan och botten på sitt flygplan. Det var ingen farlig skada, men den måste repareras för att planet skulle kunna flygas nästa dag. Det gällde alltså att kvickt som tanken komma tillbaka till Örebro för reparation och förnyad start sista dagen. Någonting som väl låter sig tänkas men är svårare att genomföra när man står i Sälen.

Rasmussen infann sig emellertid i Örebro

lördag förmiddag och fick också reparerat i tid för att kunna göra sin sista start.

Hittills hade man varit så gott som helt förskonad från haverier i detta VM – underligt nog med dess hets, tröttande flygningar och inte alltid så lättlandad terräng, i varje fall inte för en stor del av utlandningarna. Ett par mindre sönderslagningar hade visserligen inträffat, vid landningar och under transporter, men dessa skavanker hade kunnat rättas till på tävlingsplatsen utan att någon tävlingsdag gått förlorad för haveristen.

Femte tävlingsdagen råkade emellertid Paul Lepanse trycka in botten på sitt plan vid landningen på ett dåligt fält vid Värnamo, och denna skada var så svår att den inte kunde repareras i tid för start sista tävlingsdagen.

Lepanse blev därmed den ende VM-deltagaren som inte kunde genomföra samtliga tävlingar, en särställning som ha förståeligt nog inte uppskattade särskilt högt.

Höjdvinsterna blev inte heller denna gång särskilt stora, och den höjdväderdag som i första hand svenskarna gick och hoppades på, kom aldrig. Dagens bästa höjdvinst hade Franco Legler, Schweiz, med 2 845 meter, näst bästa Jorma Haltiala, Finland, 2 720 m, och René